Tio sätt att undvika hörselskador, eller ett i alla fall

Jag gjorde ett "onödigt" inköp idag.

Det är faktiskt inte så vanligt. Jag är så att säga ingen impulsköpare så jag brukar inte göra "onödiga" inköp. Jag är föresten ingen direkt prylsamlare heller.

Nåväl. Dagens "onödiga" inköp var ett par proppar, pluggar, öronsnäckor eller vad man ska kalla dem av den typen som kallas in-ear-lurar. Beteckningen in-ear används också för konventionella öronsnäckor, ni vet sådana där som finns i priser från 15 spänn till 300 som man hänger fast i öronen och som ger olika bra ljud vid olika tillfällen.

Låt mig nu genast klargöra att mina nya hörlurar inte är av den sorten. De är snarare utformade som en slags öronproppar med inbyggda högtalare. Tekniken är speciell och innebär att hela skallen är en enda stor resonanslåda. Den innebär dessutom att du stänger ute alla bakgrundsljud.

Ljudupplevelsen är speciell och dynamiken i ljudet blir rätt otrolig. Det innebär också en rätt ny svårighet för hörlurstillverkare. Små hörlurar brukar nämligen ha problem med för lite bas. För mycket bas är däremot en rätt ny svårighet i det segmentet. Men icke desto mindre rätt vanlig i det här sammanhanget vad jag förstår.

Faktum är att när Koss med hörluren "the Plug" införde in-ear-tekniken även på konsumentmarknaden salufördes den med att vara världsmästare i bas. Vilket vad jag förstår stämde, men resten av ljudet var inte lika bra…

Nu ger dock in-ear-tekniken helt ny avsättning för högkvalitativa (och betydligt dyrare) högtalarelement i hörlurar av öronpluggtyp, alltså sådana där utan bygel som brukar hänga med när man köper någon slags portabel spelare (i dag oftast en mediaspelare, "mp3-spelare"). Det innebär naturligtvis att priset gått upp också. De dyraste jag känner till är Sennheiser CX300 som kostar drygt 500 men mycket riktigt åstadkommer välljud konventionella snäckor bara kan drömma om…

Men in-ear innebär också att de öronsnäckor som fanns redan tidigare med hjälp av in-ear-tekniken fick bättre ljudkvalité, vilket var det jag upptäckte idag. De in-ear-hörlurar jag köpte idag kostade knappt 100 spänn men om jag ska få tag i motsvarande dynamik får jag gå upp rätt ordentligt i pris. Och de öronsnäckor jag har i motsvarande prisklass men konventionell uppbyggnad inte har en chans.

In-ear-tekniken innebär också att öronsnäckorna fungerar som rätt bra öronproppar. Det innebär inte bara att man då naturligtvis hör musiken eller vad det nu är bättre, det innebär också att man kan ha på lägre. Vilket är bra för hörseln.

Ett till tips i det sammanhanget är att köpa In-ear-hörlurar av så bra kvalité som man har råd med. Ljud av bra kvalité är nämligen bättre för hörseln än dåligt ljud…

Alltså är in-ear-tekniken oslagbar för oss som har musik på i bussen.

Men här finns det anledning att höja ett varningens finger. Om man har in-earhörlurar på sig hemma och är ensam kan ohederliga typer tömma halva kåken innan du hör något…

Det kan också vara lockande att ha In-ear-hörlurar när man cyklar men det är inget jag rekomenderar. Eftersom de nämligen stänger ute diverse trafikljud, exempelvis om det kommer en bil bakom dig.

På rätt ställe är dock in-ear-hörluren en revolution som definitivt fört det portabla ljudet frammåt… Och rätt använt också kan minska risken för hörselskador.

Annonser
Det här inlägget postades i Hälsa. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s