Jag föredrar halka…

Jag tvingades av ett oblitt öde köra bil idag på eftermiddagen. Hade ett ärende in till Norrtälje som jag passade på att uträtta samtidigt med att jag lovat att hämta syrran, eftersom det dröjde till nästa buss. Kanske inte riktigt miljöpartistiskt, men det bjuder jag på…

Den bilresan blev någonting att minnas. Regnet åt upp strålkastarljuset och dessutom var det igenmulet så redan precis efter solnedgången slog jag på ljuset ordentligt så jag kunde köra på helljus.
Mörkret gjorde också mötande bilisters strålkastare tydligare och jag blev gång på gång bländad av dem. Eftersom den våta vägbanan knappt syntes, trots strålkastarna så syntes inte heller vägmarkeringarna och vid minst två tillfällen var jag tvungen att svänga tillbaka bilen eftersom jag förirrat mig obehagligt nära mötande körfält. Vid ett tillfälle var jag tvungen att kasta undan bilen eftersom jag var obehagligt nära att frontalkrocka med en lastbil (och då hade jag inte skrivit den här bloggen eftersom jag i så fall hamnat på sjukhus, svårt skadad eller död). Med tiden lärde jag mig att titta i väggrenen (höger) och den vägen hålla bilen på rätt halva av vägen.
Eftersom jag dessutom hade brottom körde jag den kortare vägen, som också är på mindre väg, och så fort jag någonsin vågade. Döm om min förundran när tre bilar under denna dryga en mil långa vägsträcka körde i kapp mig. Och då körde jag så snabbt jag någonsin ansåg lämpligt…

Lyckligt och väl inne i Norrtälje. Hämtade syrran, vilket inkluderade ett mobilsamtal med en person 5 meter bort…
Gick och uträttade det ärende jag hade att uträtta. Kunde konstatera att reflex borde jag tänka på från början och att vädret var lika jävligt när man inte hade biltak över sig…

Sedan var det då att ta sig hem. På större vägar än in men likförbannat lika jobbiga körförhållanden. Inte minst i samband med övergångsställen.
Efter tio minuter uppträder ett fenomen som är nära förknippat med stark koncentration under t.ex. bilkörning. Tidsuppfattningen far all världens väg. Efter en halvtimme är vi dock hemma. Och jag var fullständigt slut.

Nu kommer vi tillbaka till rubriken. Hade det varit snö istället hade det istället för att vara för mörkt varit för ljust, men då hade åtminstone andra kört lika långsamt som jag själv. Dessutom hade detta bidragit till att varaktigt göra någonting åt mörkret som börjar bli rätt jobbigt.
Fast då hade jag nog fått stanna hemma.

Men jag föredrar faktiskt halka på grund av snö istället för på grund av spöregn. I synnerhet i december, 17 dagar innan julafton.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s