Kärlek och andra dårskaper

År 2001 var ett mörkt år, för min del. Ungefär mitt på det året var jag snubblande nära att råka in i en depressiv neuros. Alltså det mentalvården menar med depression, när man behöver medicinering för att kunna motivera sig till att stiga ur sängen.

Jag klarade mig med minsta möjliga marginal, det räckte med att vår källartrappa kändes som att bestiga ett berg vid ett tillfälle. Ska också genast säga att jag inte klarade mig på grund av skicklighet, utan det var ren tur.
Nåja, man ska ha det ibland också.

Att jag klappade igenom så fullständigt då (jo jag vet att andra har varit med om värre, men det skiter jag i just nu) berodde på ett fall av olycklig kärlek (från min sida) som i fråga om trasslighet bör ha tillfredsställt även mycket högt ställda krav…
I samband med detta skrev jag en text som hade just den rubriken jag satt på den här bloggen.

Sedan dess har det hänt en hel del. Inte minst viktigt så har Illustrerad Vetenskap, som man för all del ska ta med en hink salt ibland, slagit fast att en förälskelse, när man blir helt betagen av en annan person, är jämförbar med en psykos. En psykos är en mentalsjukdom som innebär en så fullständig förändring av psyket att det blir svårt för den sjuke att avgöra om det är de själva eller världen runt som är galen (bostavligt talat!). I fallet med förälskelse handlar det snarast om huruvida det är föremålet för ens ömma låga eller hela världen som plötsligt blivit så härligt underbar…
Lägg märke till att kärleken/förälskelsen absolut inte måste vara besvarad för att sätta igång dessa processer….

Jo jag har blivit avsevärt mindre dyster också. Det är inte oväsentligt.
Jag har tagit studenten och nästan blivit klar lärare också.
Och så har jag upptäckt och tappat förtroende för rena date-sajter och upptäckt kommunities. Därav att jag gör reklam för www.netlog.com, svensk sida sv.netlog.com så fort jag kommer åt.
Däremot är mitt kärleksliv fortfarande rätt trassligt, om än inte trassligt i samma grad som då 2001 (tack för det!) men numera kan jag med fog säga att jag har rik erfarenhet på området. Det enda jag inte har någon erfarenhet av är stabila kärleksförhållanden. Däremot stabila vänskapsförhållanden, så den bristen tror jag inte är så farlig faktiskt.

Nu är jag dessutom inte den enda i min umgängeskrets som har problem med just kärlekslivet. Kan på rak arm nämna tre som har det just nu (eller senast jag visste något om det) och en som har haft i perioder. Eftersom min umgängeskrets har den könsfördelning den har så är samtliga dessa kvinnor. Sedan är det ytterligare en jag är osäker på som däremot är man.
Med åtminstone en av dessa personer har jag vid två tillfällen yppat frågan: Vad är poängen med det här med kärlek? Nu lämnar jag den frågan till er, kära läsare. Vad är poängen? Varför kan man inte bara bilda familj eller så med en god vän av motsatt kön. Eller låta bli om man föredrar det. Kärleken är ju förvisso underbar när den klaffar, men så många som på netlog anger status "Singel och letar" eller "har varit med om en del, tar en paus nu" så måste vi ju erkänna att de systemet för att hitta partner (kärlekmetoden) verkar ha sina brister…

Och om man nu inte kan bilda familj med en nära vän så kanske sållningsystemet behöver ny mjukvara, så vi inte ramlar på så många blindskär innan vi träffar någorlunda rätt…

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s