Känslor bortom orden

Jag sitter här och mår prima. En innre glöd sprider sig i min kropp och jag känner ett pirrande livsbejakande sug i maggropen. Världen utanför har inte framstått som så här vacker på flera år. Vädret är förstås toppen denna dag, den bästa på flera år. Närmare bestämt sedan en högst tillfällig period av glädje (2 dar tror jag) i maj 2001.

Den innre glädje jag känner är egentligen helt omöjlig att sätta ord på. Den är bortom alla ord jag känner till, och då har jag ändå så stort ordförråd att det stundtals vållar mig problem!

Nu tror minst 90% av läsarna att jag är nyförälskad. Jag förstår en sådan felslutsats. Skulle nog göra den själv om jag vore läsare och inte skribent.

Om jag skriver att denna min innre glädje dessutom blandas med ganska stora portioner lättnad kanske en och annan börjar ana att förälskelsen inte är den mest uppenbara förklaringen. Snarare kanske i så fall att jag efter mycket vånda blivit tillsammans med någon som jag uppvaktat en längre tid.
Faktum är att en dylik händelse nog skulle utlösa ett liknande fall av glädjefnatt, så inte heller den slutsatsen är helt orimlig. Snarare väldigt rimlig…

Så jag ska inte hålla er på sträckbänken längre. Det svaret är nämligen också helt fel.

Det rätta svaret är att jag klarat en mattetenta.

Nu tycker ni kanske att jag gör väldigt stor sak av ett provresultat, men saken är den att för mig handlar det inte bara om ett provresultat.

I Augusti 2002 började jag på Lärarhögskolan i Stockholm i akt och mening att bli lärare i matematik och fysik under grundskolans senare del, alltså år 6 till 9, i stort sett gamla högstadiet. Den ursprungliga planen var att jag skulle vara färdig lärare i januari 2007, för nästan ett år sedan.

Under hösten 2005 läste jag min tredje och sista matematiktermin. Tyvärr var resultatet därifrån inte alldeles strålande. Endast 10 av lästa 20 poäng blev godkända. De andra 10 poängen har sedan dess envist vägrat att bli godkända. Två matematiktentor om vardera 5 poäng har jag trots upprepade försök alltså inte klarat.

Jag läste vidare och även mitt examensarbete blev problematiskt. Först ett försök till arbete som min handledare vänligt men bestämt (mest bestämt faktiskt) talade om inte höll måttet, sedan problem med att få tag på en skola där jag kunde göra den undersökning som hörde till arbetet. Men till slut, i juni i år, var examensarbetet klart. Eftersom de som deltog i undersökningen ska vara anonyma kan jag inte berätta vilken skola som till sist ställde upp, men tackar ändå för ert stöd!

Idag fick jag besked om att jag klarat G på en av de båda mattetentorna som tidigare trotsat alla försök i den riktningen. Nu är jag bara 5 poäng ifrån att få ut min lärarexamen. Hälften så många poäng som för en vecka sedan. Den lättnad det inneburit är svår att beskriva.

Men nu vet ni varför jag, för att travestera en av mina favoritförfattare, P. G. Wordehouse, känner mig som en miljon dollars… Fast fasen vet om jag inte snarare känner mig som en miljon pund.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s