Vajer-t

Ytterligare en arbetsvecka har gått. En mattegrupp i åttan kommer med allt mer pockande propåer om genomgångar, tänkte om möjligt försöka tillgodose deras krav under nästa vecka. I övrigt flyter det på.
Ellärakapitlet tuggar på som bäst kanske och jag tycker jag har lyckats varva teori och labbar på ett bra sätt. Kolföreningarna är svåra därför att det är så ont om bra labbar, men där är jag och en annan lärare på G. Genetikkapitlet går som tåget.

Det är faktiskt så att om jag koncentrerade mig på NOn nu de första två veckorna börjar det väl bli dags att ägna matten lite omtanke nu ett tag.

Veckans stora begivenhet har dock endast i mycket liten grad med jobbet att göra.
Den enda kopplingen till jobbet är faktiskt att den tog sin början när jag körde hem från jobbet i torsdags. Jag hade precis kört ut från en korsning och börjat accelera upp bilen i fart och skulle lägga i 3:ans växel när kopplingspedalen först blev väldigt trög, sedan gick i golvet utan något som helst motstånd och växeln inte gick att få i. Med kopplingspedalen mot golvet (den fjädrade alltså inte tillbaks) var det sedan bara att rulla in till kanten och stanna. Ringde vår mekaniker och därefter bärgare som kunde ta bilen hem till oss. Redan bärgaren kunde för övrigt ställa diagnos. Brusten kopplingsvajer.

På fredag morgon, redan kanske kvart i sju, gjorde jag och mamma i ordning bilarna för att bogsera upp den trasiga bilen med den andra bilen vi har stående på tomten (en fördel med att ha två bilar förstås). Första bogseringslinan gick av (ett budskap till tillverkarna av bogserlinor: Se till att kroken som bogserlinorna allt oftare förses med verkligen sitter fast i linan ordentligt!). Den andra knöt vi fast i bogseröglorna och det gick desto bättre. Så bra att vi sedemera inte kunde få upp knuten faktiskt (vi fick skära av linan). Bogseringen gick sedan som tåget. Redan tjugo i åtta var vi hos vår meck, 3 mil hemifrån.

Medan jag tog mig till och från jobbet med hjälp av min mor och den andra bilen så kunde bilmecken sätta dit en ny kopplingsvajer. Det var inte helt lätt visade det sig så vad än bärgaren sa så skulle vi definitivt inte ha klarat det själva. Men vid så där kvart över fyra/halv fem kunde vi köra hem den nylagade bilen. Och det var en upplevelse! Redan att starta bilen var faktiskt en upplevelse eftersom kopplingspedalen gick mycket lättare än den gjort på åratal! Faktum är att vi länge tyckt att kopplingen är trög på den här bilen, men trott att det hört till bilens karaktär. Nu vet vi bättre. Ett råd till er andra är alltså att om kopplingen går trögt kontrollera/låta kontrollera kopplingsvajerns kondition. Ett byte kostar i runda slängar 1500-2000 kronor. Bärgningen 1500, åtminstone med Trygg-Hansa. Om man alltså slipper bärgningen så blir det halva priset på bytet!

Bilen går för övrigt numera som tåget. De tidigare småkärvande växlarna går som i smör, den lite hackiga gaspedalen verkar faktiskt också bättre och kopplingspedalen går alltså lättare än på länge.

Kommer att bli skoj att åka till jobbet på måndag 😀

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s