Fy fan för musikindustrin!

Jag har två egenskaper som nu visat sig vara svåra att kombinera.

Jag tycker om lättsam popmusik och jag är ljudentusiast.

Svårigheten med att vara ljudentusiast rent allmänt är dels att ett intresse för ljud kan bli precis hur kostsamt som helst, speciellt om man nu råkar vara intresserad av film minst lika mycket som musik. En bra hemmabioanläggning kostar rätt bra med pengar.
Dessutom är det så att en riktigt bra ljudanläggning återger precis vad som finns på din skiva. Varken mer eller mindre. Det innebär att precis varenda ton, precis varenda strängdallring som finns på inspelningen också återges i din stereo. Men också precis vartenda hörbara andetag. Liksom minsta antydan till brus eller andra ljudstörningar.
Finns de på skivan så hörs de.

Detta har gjort att jag satt en gräns för hur dyra saker jag vill ha, eftersom jag inte vill ha musikupplevelsen förstörd av att höra alla inspelningsmissar. 

De grejer jag använt idag är dock inte särskilt dyra ljudprylar. Närmare bestämt:
En Skantic Harmoni 10S Skivspelare/Förstärkare/Radio från 1972. Motsvarande produkt idag kostar så där 5000 kronor.
Sony DVP-LS785V CD/DVD-spelare. Kostade 1500 när jag köpte den för så där 4 år sedan.
Sennheiser HD-570 hörlurar, ersättningsvärde knappt 2000.
Slutsumman på detta system om man skulle köpa motsvarande prylar nya ligger alltså under 10 000 kronor. Som jämförelse kan sägas att HiFi&Musik just lagt ned ett enormt besvär på att utse bästa system för 100 000 kronor!
Ett system för under 10 000 är alltså ett sant budgetsystem.

Men uppenbarligen är ljudkvalitén för bra för Lionheart, de skivbolag som ger ut Sonja Aldéns skivor och skivan Our Christmas, ljudskivan med Sonja Aldén, Shirley Clamp och Sanna Nilsen.

Jag har nyligen inköpt den sistnämnda skivan och beslöt idag att för första gången lyssna på den i hörlurar (tidigare har jag använt högtalare: Acoustic Respons 6, köps som byggsats för 1000 kr).
Döm om min besvikelse när jag vid inte alltför höga volymer hör det speciella sprakande som alltid hörs när mikrofoner överbelastas!

Mitt system för under 10 000 kronor visade sig alltså tillräckligt för att avslöja bristande inspelningskvalité på skivan!

Nu kommer det värsta: Det här är inte unikt för just den här skivan. Samma sak har jag upptäckt även på en av mina andra skivor (Cue från 2000). Ljudsignalen på dessa skivor är hög men ljudkvalitén klarar inte närmare granskning (Cueskivan lät verkligen illa i ett system i 100 000-kronorsklassen).
Popmusik av det här slaget spelas helt enkelt oftast in med undermåliga grejer där det är viktigare att ljudet blir starkt i en CD/Kassettradio än att det låter bra i en vettig hemanläggning.
Varför gör skivbolagen så här mot seriöst arbetande musiker? De tre ovan nämnda artisterna gör alla tre sångprestationer som gör att en bra inspelning verkligen skulle lyfta deras insatser!
Jo, naturligtvis för pengar. Den här vägen blir inspelningarna billigare att göra. Mellanskillnaden läggs nu inte på att ge dig som kund billigare skivor. Glöm det! Det läggs på TV och Radioreklam som ska göra artisterna mer uppmärksammade för att skivbolagen ska kunna tjäna ännu mer pengar. Och ge en slant till artisterna.
En liten slant. Ibland.

Det är dessa girigbukar till skivbolag som nu slåss för den så kallade Iprem-lagen!

De är dessa skivbolag som vill ha rätten att få ut ditt IP-nummer för att du ska få böta för att du kopierade skivan av en kompis istället för att köpa den.
Det är dessa skivbolag som vill att du ska böta för att du sprider konstnärers verk, om de själva hjälpt/själpt konstnären tidigare med sina tveksamma insatser.

Visst låter det trevligt?

Å andra sidan kan jag hålla med om att om någon tjänar pengar på Sonja Aldéns vackra röst – då tycker jag de gott kan ge Sonja Aldén en del av pengarna. Alltså anser jag att Pirate Bay bör låta STIM få del av vinsten.
Men då anser jag också att all kopiering av musikstycken som sker utan pengar inblandade ska legaliseras. Alltså i praktiken att kopiering för enskilt bruk ska tillåtas.
Alltså att jag ska få kopiera en skiva jag köpt till .mp3-spelaren
Att jag ska få kopiera ett .mp3-spår mellan datorn och telefonen (som är min .mp3-spelare)
Att jag ska ha möjlighet att skicka över en bra låt till en kompis via mail eller msn utan att bli betraktad som kriminell.
Allt det jag nämnde här ovan är nämligen olagligt!

Dessutom anser jag det fullständigt befängt att jag ska betala 5-8 kronor till någon övergödd betalningstjänst för att köpa ett mp3-spår lagligt. Att betala vårt övergödda bankväsende 7 spänn och artisten som gjort låten max 10 öre känns inte som en vettig fördelning.

Dessutom anser jag inte att skivor liknande Absolute Music bör säljas till fullpris, eftersom det handlar om gamla inspelningar och sannolikt ganska måttliga inkomster för artisterna.

Men för musikindustrin är artisterna mjölkkor de kan mjölka torra om de vill. Det handlar inte om musik. Det handlar inte om konst. Det handlar inte om skönhetsupplevelsen man får genom att uppleva välkomponerad musik.

Det handlar om pengar och feta bankkonton och att göda sina aktieägare.

Trevligt va?

Om jag genom att då och då på olika sätt få tag i musik utan att göda dem ytterligare, måste jag erkänna att jag har inte särskilt dåligt samvete!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s