Vissa saker förändras aldrig…

Eller som det rätt ofta uttrycks, till exempel i ett gammalt talesätt: Inget nytt under solen.

När jag pluggade, både på gymnasiet och högskola, var det oerhört viktigt att ange källa korrekt och fullständigt. För att en källhänvisning ska anses korrekt i en uppsats på högskola ska det framgå 5 olika saker om källan är en bok, nämligen författare, titel, utgivningsår, förlag och tryckort. författarens efternamn och och tryckår ska dessutom framgå som en parentes i själva texten ihop med var källan används (Davidsson 2003). Är boken en antologi, alltså en samling korta texter, ska både bokens titel och titteln på avsnittet framgå. Är källan en tidning ska både tidningens namn, utgivningstillfälle (alltså till exempel dag) och tidningsrubrik framgå. Är källan en internetsida ska publiceringsdag eller dag då informationens inhämtades framgå tillsammans med exakt adress.

Citerar man direkt från någon källa måste man inte bara ange dessa saker, utan det ska också framgå vilken sida man tagit citatet ifrån, och gärna var på sidan också. För att ta exempel från ett av mina skönlitterära favoritcitat

Vi måste tyvärr vara medvetna om, hade han påstått, att för många människor tar livet slut långt innan de dör. (Nesser 2001, längst ned på sidan 146).

Varför tar jag nu upp detta i en blogg?? Har jag undervisat för lite efter att jag la lärarkarriären på hyllan? Knappast, men detta är faktiskt ganska viktig grundinformation för fortsättningen på det här inlägget. Nämligen frågan: Vilka krav ställs då på en tidningsartikel ifråga om källor?

Ett krav. Varken någon offentlig person, kollega till journalisten eller jag som privatperson får enligt grundlagen ens fråga efter källorna. Är uppgifterna sedan tillräckligt snaskiga publiceras dem. Uppgifterna behöver inte heller vara särskilt snaskiga eller ha särskilt stort nyhetsvärde i sig om man bara kan blåsa upp dem så de verkar intressanta. Det är åtminstone så det verkar vara. Det är den slutsatsen 15 års tidningskonsumtion fått mig att dra. Kraven på pålitlighet är noll. Med allt vad det innebär. Det finns en regel om att man inte får bli personligt kränkt (ty då är det förtal) men den tillämpas väldigt dåligt.

Därmed kommer vi till del nummer två i dagens inlägg. Charm och utstrålning betyder inte pålitlighet. Man kan vara nog så välkänd, trevlig att lyssna på med mera, och ändå ha sämre pålitlighet än skvallret på fikarasterna.

Nu börjar säkert de flesta ana vart jag vill komma. Herman Lindqvist och boken han medverkat till om “den motvillige monarken” Carl XVI Gustaf, vår nuvarande kung. Källorna till boken är, skulle jag tro, skummare än de källor tidningar som Hänt Extra eller Se&Hör använder sig av. Mestadels anonyma, kriminellt belastade svartklubbsägare och ofta har påståendena bara en källa, vilket är en klassisk fallgrop. Men när Herman Lindqvist påstår det måste det väl vara sant? Hans tidigare vandringar långt utanför sanningens gräns är redan glömda.

Just detta med journalisternas källskydd har en beklaglig baksida. Risken är naturligtvis uppenbar att fortsättningen på lagen blir: Eftersom ingen får fråga efter mina källor kan de vara hur suspekta som helst bara jag får till min story.

Det synsättet har sänkt mitt förtroende för svensk nyhetsmedia till nollpunkten. Nu är jag en nyfiken jäkel, så jag följer nyheterna ändå, men ständigt kritisk. Jag träffar allt oftare personer som går längre. De struntar i att läsa tidningarna eftersom det som står där ändå inte stämmer.

Tidningarna kanske skulle börja granska vad deras kollegor skriver, så man kunde börja tro vad som står i dem. Med detta sagt, jag tror inte ens hälften av vad som står att läsa i den nya boken är sant eller ens halvsant.

Eller är det för mycket begärt? Att döma av hur han kommenterat det hela (Sundell 2010) tror Hans Kungliga Majestät det. Jag hoppas han har fel.

Referenser

Davidsson, Bo och Patel Runa (2003) Forskningsmetodikens grunder Studentlitteratur, Lund

Nesser, Håkan (2001) Svalan, katten, rosen, döden Albert Bonniers Förlag, Falun.

Sundell, Camilla (2010-11-04) Kungens kommentar – ord för ord http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8074923.ab

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s