Vi pratar om Gud, alltså finns han

Rubriken syftar naturligtvis på filosofen René Descartes tes “Jag tänker, alltså finns jag”.

Efter att ha vacklat fram och tillbaka i min syn på Gud och liknande saker under de senaste tio åren kom jag vid en bussresa i lördags fram till just den tes som utgör rubriken till detta inlägg.

Gud är skapad av människan och är en företeelse vi pratar om snarare än något förkroppsligat. Det är inte en gubbe på en molntapp, utan något vi använder som stöd, tröst och – tro det eller ej – som bollplank. Gud kan också användas för att hålla en institution i liv i nästan tvåtusen år och hålla den stora massan på mattan, eller “i Herrans tukt och förmaning” som det också heter.

Det sista syftar naturligtvis på kyrkan, en institution jag har väldigt litet förtroende för.

Efter många års grubblande har jag dock kommit fram till att jag tror på Gud och inte minst som just tröst, bollplank och moraliskt stöd. Det intressanta är också att jag vill se på Gud som något som funnits lika länge som jorden, alltså så där 4 miljarder år. Jag har inga vetenskapliga belägg för det, utan tycker bara om att tänka på saken på det viset.

Jag tror på Gud som ett väsen med en visdom som är bortom allt mänskligt förstånd. En Gudomlig Visdom helt enkelt. Denna Gud är som en naturlig konsekvens av denna visdom principsfast när så behövs, men är inte snarstucken, hänger inte upp sig på detaljer och är omöjlig att lura. Han är helt enkelt för bra på att bedöma människor för att låta sig luras.

Denna Gudsbild får jag inte att gå ihop med en ständigt straffande Gud som inte tillåter oss att dricka alkohol i måttliga mängder, ha sex med en person som vi lever tillsammans med och vill fortsätta leva tillsammans med om man inte gått via en tämligen maktfullkomlig institution med fa Blaise för värdsliga rikedomar. Jag får det inte heller att gå ihop att denna Gud skulle ha något emot att ta vara på varandra och visa omtanke på det vis man faktiskt gör (inte minst som man!) genom att göra vad man kan för att förhindra en ovälkommen graviditet genom att använda preventivmedel.

Jag får det inte att gå ihop att denna Gud däremot utan vidare skulle gå med på att man först låter en mer eller mindre tillfällig förbindelse få Guds välsignelse och sedan “skaffa barn” (ett bedrövligt uttryck för övrigt).

I övrigt hänvisar jag till Jonas Gardells program “Å herre Gud” som i mångt och mycket påverkat min gudsuppfattning.

Då är frågan: Är jag kristen? Nja, jag svarar nog likadant nu som jag gjort den senaste månaden. Jag tror på Jesus, men inte på kyrkan. Är man då kristen. Helt ärligt; God knows!

 

Detta inlägg tillägnas Sarah Ahlström, som var i mitt liv alldeles för kort tid och som kanske kunde ha bidragit till min syn på andlighet, om jag och tiden bara gett henne chansen.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s