Om ingenting alls

Ibland har jag bara lust att skriva någonting. Jag vet inte om vad eller varför eller någonting sådant. Bara att jag har lust att skriva någonting. Oftast på datorn numera, men tidigare var det också för hand. Jag har också haft en period när jag skrev mycket för hand, men det är ett tag sedan nu. Just den här gången tyckte jag att bloggen och intet ont anande internetanvändare kunde få bli offer för min skrivlusta.

Men jag vet som sagt inte vad jag ska skriva om, så det får väl bli ett litet axplock av vad som poppar upp i huvudet om sådant som har hänt under dagen. Jag kommer säkert att vara plågsamt långrandig. Jag är det ibland. Rätt ofta faktiskt.

Jag har efter två dagars tystnad äntligen hört av min flickvän. Mycket trevligt. Att två dagar utan hennes milda, något franskklingande röst ska vara så plågsamt. Hon är tyvärr sjuk (därav att vi inte hörts av) men är på bättringsvägen nu.
När jag ändå pratar om min flickvän ska jag väl passa på att berätta lite om varför jag skriver så lite om personliga saker i min blogg.
Därför att jag tycker det är så oerhört ointressant att skriva om.

Mitt privatliv är nämligen inte särskilt händelserikt just nu. Och skulle det vara det skulle jag anförtro mina nära och kära de bekymren och inte vilt främmande människor på internet. ledsen om ni tar illa upp men så är det faktiskt. Om ni ägnar dagarna åt att läsa om andras bekymmer istället för att gå ut och göra egna kan jag faktiskt avslöja att det är ett rätt dåligt substitut. Jag har prövat den varianten också nämligen, så jag vet vad jag pratar om.

Ett annat ämne som poppar upp i mitt huvud är tangentbordet jag just nu skriver på. Speciellt när jag sitter och skriver kan jag nämligen tycka att det är rätt skönt att använda ett separat tangentbord, som bland annat gör att jag kommer längre från skärmen. Det finns en gammal regel som säger att man ska sitta lika många decimeter från en (TV-) skärm som skärmen har tum i storlek, vilket i mitt fall skulle innebära 156 centimeter från skärmen och det tycker jag blir för långt, men att sitta fyra decimeter från, som jag gör om jag använder datorns eget tangentbord, det är kanske att överdriva åt andra hållet. Så då tycker jag om att kunna skjuta datorn ifrån mig och sitta kanske 7-8 decimeter ifrån.

Problemet med detta är att tangentbordet jag använder måste vara ett av få öronbedövande tangentbord i Sverige. Jag skojar inte. Jag har verkligen ett öronbedövande tangentbord! Även om jag skulle ha på musik i bakgrunden på lyssningsvolym (och den är lite för hög tjugo i elva på kvällen!) skulle det gnekande knackandet från tangenterna höras igenom.

Funderar allvarligt på att byta tangentbord. Det är väl inte riktigt politiskt korrekt för en miljöpartist att byta bort fullt användbar elektronik, men jag funderar på det ändå. En annan variant är ju då att använda datorns eget tangentbord ett tag. Då kommer jag i och för sig lite för nära skärmen men om jag sänker ljusstyrkan blir det också uthärdligt. Och betydligt tystare!! Fan skillnaden är ju otrolig. Jag önskar jag kunde spela in skillnaden eller nått så ni kunde höra.

Appropå detta med fullt fungerande elektronik förresten så är något annat jag ibland får lust att byta ut min mobiltelefon. Den är snart två år gammal. Den startar om sig själv ibland, skärmen är löjlig med moderna mått (runt 2 tum tror jag, upplösningen är helt okej, 240×320 pixels har dagens telefoner i 1000-1500 kronorsklassen) och det är naturligtvis ingen androidtelefon med därtill hörande möjlighet att installera extraprogram, “appar”.
Å andra sidan är det en hopfällbar telefon, ett upplägg jag älskar som tyvärr har blivit allt mer ovanligt, den har Bluetooth med A2DP som gör det möjligt att lyssna på musik trådlöst. En finess jag nu börjat använda. Det är skitbra! Och batteriet räcker allt jämnt till två dagars användning. Slutligen så kostar en ny telefon i vettig klass från 1500 och uppåt.
Så min gamla S-E Z770i får nog hålla i ett tag till.

Nä, dags att uppsöka sängen, det är en dag imorgon också. Ska bara kolla innan jag lägger mig om datorns inbyggda mick fungerar. Det där med att spela in tangentbordsljudet är en idé som fastnade i mitt huvud.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s