Varför säger inte Svenskt Näringsliv något om…

…att sociala avgifter (“arbetsgivaravgifterna”) för närvarande är några procent högre för mikroföretagare än för vanliga anställa, samtidigt som de har sämre sjukförsäkringsvilkor än övriga anställda, bland annat med fler karensdagar.

…att Sverige inte har en enda bolagsform som man kan starta ensam utom aktiebolag, som ju har sina för- och nackdelar, där bolagets pengar är skilda från dina egna. Vill man skydda pengarna på annat sätt är det bara kommanditbolag, handelsbolag eller ekonomisk förening som fungerar, inget av dem kan du starta på egen hand.

…i många länder kan man låna en bil och börja köra taxi om man inte har annat för sig. I Sverige måste man ha rika och generösa släktingar för att lyckas med det. Driver du en egen taxifirma måste du nämligen ha 100 000 för att få firman godkänd för taxitrafik. Det samma gäller budtrafik (cykelbud undantagna).

…att starta egetbidraget är (i många fall) lägre än de 100 000 som krävs ovan och i värsta fall är lägre än de 50 000 som krävs för att få starta aktiebolag, man måste alltså våga riskera sin privatekonomi för att få starta-egetbidrag (borde det inte vara tvärt om???).

…att Sverige har gott om småföretagare och storföretag, det är på mitten det är för klent, och dessa företag växer inte heller.

…att arbetsplatsolyckorna har stigit under 00-talet, för första gången på över 50 år. Ett bra sätt att minska sjukskrivningarna skulle alltså vara att ta bättre hand om sin egen personal.

…att det i praktiken är lätt för ett stort företag att smita undan skatt eftersom Sveriges lagstiftning är utformad så att vi har relativt hög vinstskatt (“bolagsskatt”) som man sedan kan kvitta bort med olika avdrag. men avdragen kräver ju att man ligger ute med pengarna. Så de bolagen som har sämst ekonomi (ofta små- eller mikroföretag) får alltså i bästa Prins John-stil betala mest i skatt. I detta perspektiv förstår jag om småföretagen är missnöjda med skattetrycket!

…att det inte är så konstigt om Svensk Industri har problem, eftersom investeringarna sjunker samtidigt som vinsterna stiger.

…att RUT-avdraget gör det lättare för t.ex. städföretag, men det är fortfarande strängt taget kriminellt att betala grannens dotter 15000 i månaden för att hon passar dina barn.

Det finns tyvärr ett mycket enkelt svar på den frågan. Härom året gjorde Svenskt Näringsliv sin vanliga konjunkturbarometer, som alltså ska visa på svenska företags framtidstro (eller brist på). Man frågade de 18 största företagen i 18 branscher. Det blir totalt 324 tillfrågade bolag i ett land som har 300 000 aktiva företag är inte så illa som det kanske låter. Om det inte vore för att sisodär 290 000 är riktigt små företag. Alla familjer som driver ett litet mejeri, cateringfirma, konditori, hemslöjdsbutik, restaurang, åkeri eller liknande är alltså inte med i beräkningen liksom en bedövande majoritet av alla hantverkare, livsmedelsbutiker, elektronikbutiker och frilansare av olika slag.

Däremot var Sveriges alla exportföretag med. Naturligtvis var de med. Styrelsen för dessa bolag (var vänlig notera styrelsen inte ledningsgruppen, alltså bara de som har hand om pengarna, inte de som faktiskt driver verksamheten!) sitter nämligen i ledningen för Svenskt Näringsliv. Och för dessa är det mycket bekvämare att gnälla på staten än att sätta spaden i jorden och vara lite aktiva själva. Naturligtvis klagar de inte heller på de förmåner de själva har. Men det är också ett jäkla sätt att representera sina medlemmar…

Med detta sagt: Jag tycker det är på tiden att man förbättrar villkoren för Sveriges småföretag, och att jag själv eventuellt tillhör den gruppen relativt snart lär inte förändra den saken.
Dessutom: Jag har en mycket hög tanke om Sveriges Näringsliv, det vill säga de som jobbar i eller leder privata företag. Men organisationen Svenskt Näringsliv ger jag inte många spänn för. Således, skulle jag bli politiker (inte helt omöjligt det heller) ligger småföretagen mig varmt om hjärtat, storföretagen gör det inte.

Detta som en (lång) kommentar till att jag troligen inte kommer att kunna bedriva någon budverksamhet i mitt företag. Utom kanske cykelbud.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Varför säger inte Svenskt Näringsliv något om…

  1. Mattias skriver:

    Svenskt Näringsliv företräder bara de största (och minst nyskapande företagen, som genomgående har ett upplevt personalbehov på typ 10 000 personer, det vill säga i praktiken inte alls – åtminstone om de ska betala själva.
    När man säger att ”företag växer” menas av tradition (brukstradition?) att de ökar antalet anställda. Att göra ett bättre jobb, och därmed få bättre betalt (ökad omsättning) räknas inte på samma sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s