En affär med Internationella kopplingar

När man pratar om affärer som det står om i tidningen (skandaler) eller om kriminell verksamhet händer det ju rätt ofta att man använder just de orden. Att affären ifråga har internationella kopplingar. Inte minst när det gäller större händelser som behandlas i Media.

Vilket gör att jag tycker det kan vara på sin plats att använda det denna gång. När media istället är måltavlan. Media, och framförallt Tabloidpressen (veckopressen och kvällspressen) är the bad guy istället för motsatsen.

Precis innan jag skrev detta så la jag ut en länk på min facebookprofil till mitt förra blogginlägg, om att en av våra kvällstidningar i en tidningsartikel troligen har ändrat i händelseförloppet om vad som hände i samband med Palmemordet för att få en maffigare artikel. Nu tror jag att det var i Aftonbladet jag läste artikeln, för det är den kvällstidning jag oftast läser, och då oftast på nätet. Att lägga pengar på dylikt skräp är inte min likör. Jo jag lägger förresten 29 kronor per månad på ett abonnemang på Aftonbladet Plus, det är ungefär vad de är värda. Artikeln om Palme kan dock ha varit publicerad i Expressen, vill minnas att de haft mer utförligt material om Palmemordet.

En fråga som slår mig nu på morgonen är att om vi nu säger att det var Expressen och inte Aftonbladet som stod för artikeln kanske man här kan hitta förklaringen till att Liza Marklund kunde bete sig som hon gjorde i samband med att boken Gömda skrevs.

Gömda hade till att börja med undertiteln En sann historia. Den lögnen höll i nästan 10 år. En journalist, Monica Antonsson, började redan tidigt fatta misstankar mot den kvinna som i boken kallades Mia. Nu vet inte jag hur mycket ni andra minns, men summan av kardemumman är att piratförlaget, som numera har hand om utgivningen av Liza Marklunds böcker, tvingades ändra på försättsbladet. Om du idag köper Gömda (och det kan man väl göra, för det är en bra thriller) så står det baserad på en sann historia. Vilket ju är något annat.

Denna affär borde vid det här laget vara lagd till historien och ointressant om det inte vore för frågan jag ställde ovan som inte har fått något bra svar. En tolkning som kom fram när detta precis avslöjats var att Liza Marklund är kåt på både uppmärksamhet och pengar och därtill drivs av radikalfeministiska motiv att baktala män så fort hon kom åt. Jag gillar inte den tolkningen. Jag gillar den inte alls!! Den ger en alldeles för kraftig bismak för det. Bismaken av att utse Liza Marklund till skurk för att hon personligen ska få ta skulden för något som hon rätteligen borde dela med stora delar av en yrkeskår. Nämligen våra kvällstidningar och veckopressen (jag fortsätter alltjämt påstå att veckopressen faktiskt är snäppet bättre på att hålla liv i moralen, bland annat därför att texterna är mer torrt korrekta i kanske främst Svensk Damtidning och Hänt Extra).

Kanske är det så enkelt att det är kvällspressens vanliga beteende att “bättra på” storyn för att den ska bli saftigare. Enligt kvällspressens egna moraluppfattning (nåja…) är det alltså helt okej att förse en mördare med en flyktbil som inte finns, utnämna ett vittne till dåraktigt modig samhällsmedborgare, utse en mentalt något instabil arab till psykopat och låta en småväxt italienare med mörkt förflutet bli en storväxt och trygg blond helyllesvensk. Det är inte att ljuga, det är inte att förtiga eller förvränga fakta. Det är att göra storyn lite mer läsvärd. Efter 10 år på Expressen var Liza Marklund van vid denna kultur och fortsatte på samma sätt. Helt ovetande om att vår dokumentärredaktioner och de som specialiserat sig på dokumentärer har lite högre krav på att fakta ska hållas intakta.

En fråga som väcks här är hur stort, eller snarare litet, ansvar enskilda journalister har. Eller är det en kultur i många redaktioner som enskilda journalister har svårt att styra över. Mer och mer tyder på att det är så. Ytterligare en pinne i den brasan fick man i gårdagens program av pratprogrammet Skavlan där en av Michael Jacksons bästa vänner, Omer Bhatti, meddelade att han inte kommenterar medierykten, för oavsett vad han skriver så skriver journalisterna vad de vill ändå.

Uppenbarligen är det inte bara svenska journalister som har en betydligt mer vidlyftig moraluppfattning än jag. Kanske borde Aftonbladet ta bort Lars Johan Hjerta från framsidan och istället ha undertiteln baserad på verkliga händelser när det nu inte fick stå att Gömda var en sann historia utan bara baserad på en.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s