En sak till som är relativ…

…eller noga räknat två saker. Men låt oss ta dem i tur och ordning.

Först ska jag be att få skriva kapitel 2 om något som jag skrivit om tidigare. Nämligen detta med skrivkomfort och ljudkomfort på datortangentbord. Som den minnesgoda läsaren säkert kommer ihåg, och de flesta glömt, så skrev jag för kanske någon månad sedan om att jag kommit fram till att det är ganska trevligt med ett externt tangentbord när jag skriver mycket. Helt enkelt för att de externa tangentborden är skönare att skriva på, bland annat har de ett mjukare tangentanslag.

Problemet var att de externa tangentbord jag hade tillgång till, ett Labtech Ultraflat, torde vara en god kandidat till titeln om Sveriges mest ljudliga tangentbord. Eller som jag skrev, mitt tangentbord var ett av Sveriges få öronbedövande tangentbord. Så efter lite resonerande bestämde jag mig för att byta ut det mot ett Logitech K200 som jag köpte på jobbet. Nu visade det sig när jag jämförde häromdagen att våra tangentbord ljudmässigt bör rankas enligt följande:

Sista plats: Det gamla lösa tangentbordet. Ljudnivån är hög, främst på grund av ett tydligt gnekande, knakande läte när man skriver på det. Har inte blivit av att jag slängt skiten, men jag lovar, jag ska.
Tredje plats: Tangentbordet till vår stationära dator. Skillnaden är faktiskt inte så stor, även här finns gnekandet, bara det att det är inte alls lika tydligt.
Andra plats: Mitt nya tangentbord. Klart tystare än de båda ovanstående tangentborden, främst på grund av att det inte gnekar alls vad jag hör. Beror det kanske på att det är nytt?
Första plats: Mitt inbyggda tangentbord.

Det inbyggda tangentbordet är dock alltså inte så skönt att skriva på och tangentbordet till vår stationära är stort och ganska klumpigt. Det gamla lösa tangentbordet var ganska tungskrivet. Så jag är fortsatt nöjd med mitt externa tangentbord, vilket dessutom låter mig komma bort från skärmen en bit, något som kan vara nog så trevligt när man skriver länge.

 

Så till nästa sak som också är relativ. Jag lånade en arbetskamrats bil idag eftersom jag behövde hämta en sak åt jobbet. En Mercedes. Det var en helt ny bilupplevelse för min del. Den var mycket tyst och växlarna låg där jag vill ha växlarna, trots att det var en av Mercedes mindre modeller låg de alltså inte idiotiskt tätt på småbilsmanér. Men en sak la jag märke till. Reglagen var överlag fruktansvärt tröga jämfört med vad jag är van vid. Kan det vara så att det journalister och de främsta anhängarna av tyska prestigebilar menar med hög kvalitetskänsla är att reglagen är tröga. Tyvärr kan det mycket väl vara så, och det tyder ju inte på någon direkt strålande professionalitet. Sedan vet jag mycket väl att jag mest kört småbilar som istället är gjorda lätta (=smidiga?).

Kan detta vara nästa tecken av många på hur seriösa våra mutorjournalister egentligen är?

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s