Ett plus till för Wilkinson och ett minus till för Sveriges järnvägsnät

Min nya rakhyvel firar ytterligare en seger idag genom att jag prövade att torr-raka mig med den. Jag kunde konstatera att den klarade även det utmärkt, däremot är den precis som jag misstänkt svårare att rengöra än min gamla Gillette. Totalt sett får den dock även fortsättningsvis klart godkänt (svårare innebär i detta fall att det går utmärkt med hjälp av en vanlig nagelborste).

Dessutom träffade jag en kusin till mig igår som visade sig vara tågtokig och som kunde upplysa mig om att det inte är stambanan som går förbi Örebro, vilket jag trott.

Däremot blev det snabbt uppenbart att när man pratar med en Svensk angående tåg blir det snabbt uppenbart och ganska pinsamt hur lite Sverige investerat i tåg jämfört med andra länder. Frånvaron av dubbelspår långa sträckor är en sådan. En annan kanske betydligt tydligare är att Sveriges tre stambanor (Norra stambanan Gävle-Ånge, Västra stambanan Stockholm-Göteborg via Katrineholm och södra stambanan mellan Malmö och Katrineholm) byggdes i mitten på 1800-talet och endast mycket få rälsomläggningar har gjorts sedan dess.

När tåg får problem med urspårningar eller att de måste köra väldigt långsamt på vintern är alltså inte det så konstigt: Järnvägen de åker på är ju från mitten av 1800-talet! Det är ungefär som om merparten av landsvägen mellan Stockholm och Göteborg skulle vara en gammal asfalterad grusväg!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s