Missmatch i valfrihetens tecken

Svenskt Näringsliv har precis presenterat en rapport med rubriken “Missmatch” som kretsar kring det faktum att vi har problem med arbetsmarknaden i Sverige. Vi har nämligen stor arbetslöshet och stor arbetsbrist – samtidigt! Detta kan tyckas vara en omöjlighet men är det faktiskt inte. Svaret är nämligen att de arbetslösa inte har den kompetens som de som anställer söker. Detta grundproblem har vad jag förstår ett antal underproblem:

  • När arbetslösa utbildas vidare utbildas de helt enkelt inte inom de områden där det är brist på arbetskraft.
  • Ungdomar har generellt sett svårt att ta sin på arbetsmarknaden.
  • Samma sak gäller personer med utländsk, främst utomeuropeisk, bakgrund.

Svenskt Näringslivs recept för att råda bot på detta är att rensa ordentligt i de arbetsmarknadsutbildningar som finns idag och att göra arbetsskyddet mer flexibelt (det står inte att det ska avskaffas, vilket jag noterar med glädje) samt att samarbetet mellan skola och arbetsliv ska bli bättre.

Var kommer nu valfriheten in? Jo i början av 1990-talet introducerade moderaten Gunnar Hökmark ordet i svensk skoldebatt. Tidigare hade enhetslösningar och homogenitet varit honörsorden i Svensk skola. När Grundskolan togs fram under 1950-talet så var avsikten att skapa en bred, allmän skola som gav alla samma möjlighet till en god utbildning. Valfrihet var inte ett begrepp man överhuvudtaget funderade över. Det ändrade Gunnar Hökmark på och under Bildt-regeringen fick vi i Sverige friskolor med skolpeng. Detta för att varje förälder/elev skulle få välja den bästa skolan. Därefter fortsätter man till gymnasiet och där ska man komma in på sitt förstahandsval. Ur valfrihetssynpunkt är detta jättebra.

Ur arbetsmarknadssynpunkt är det mindre lyckat. Med tanke på arbetsmarknaden ska man nämligen dels ha en hög och jämn utbildningsnivå i grunden, det ökar nämligen arbetstagarnas flexibilitet. Dessutom ska man naturligtvis ur strikt arbetsmarknadssynpunkt utforma gymnasiet efter vilka som efterfrågas på arbetsmarknaden, inte vad folk har för drömjobb.

Men hur kan det normalt sett så näringslivsvänliga moderaterna göra sådana dundertabbar?

Svaret är enkelt, och minst sagt besvärande, inte minst nu för “nya” moderaterna som utpekar sig till “det enda arbetarpartiet”. Moderaterna är ett konservativt parti inte ett liberalt även om de dragit iväg åt det liberala hållet på senare år. Och konservativa partier gillar överklass. I ett konservativt parti finns också ganska mycket överklassmänniskor som vill fortsätta övertyga inte minst sig själva om överklassens överlägsenhet. Det finns tyvärr bara ett sätt att visa överklassens överlägsenhet.

Man trycker ned “underklassen”, eller arbetarklassen som är ett åtminstone lite trevligare uttryck. En stor del av moderaternas väljarbas har alltså som mycket stort intresse att visa sin egen överlägsenhet och kan endast göra det genom att missgynna den klass som ett arbetarparti är satt att gynna! Det gör att enda sättet för moderaterna att leva upp till tesen om att vara ett arbetarparti är att begå politiskt självmord. Vilket de givetvis inte gör.

Genom att differentiera utbildningen ger man nämligen de som har råd bättre utbildning, och snudd på per definition de som inte har råd sämre utbildning. Genom att ge människor större valfrihet i valet av utbildning kommer de som har mest utbildningsvana föräldrar att vara de som främst söker de goda utbildningarna, det vill säga höginkomsttagare och representanter för övre medelklass.

Det trevliga är att Svenskt Näringsliv, med dess slagsida mot storföretag och dess överklassrepresentanter i bolagsstyrelser, faktiskt står över denna del och vågar ge även moderaterna en god slev av kritik. Sådant uppskattas!!

Det mindre trevliga är att det innebär att Sveriges två största partier ser ut att vara ett parti som gör allt för överklassen och ett parti med verklighetsuppfattningen fast förankrad i 1960-talet. Låter för mig lite som pest eller kolera.

Den alltså mycket tänkvärda debattartikeln i Aftonbladet finns att läsa på följande länk:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12968819.ab

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s