En annan slags prägling

Fredrik Huldts senaste kolumn är mycket läsvärd, finns att läsa på följande länk: http://www.automotorsport.se/news/22678/huldt-pr%C3%A4glad-p%C3%A5-volvo-245/

Det är märkligt hur samma person kan göra så läsvärda kolumner och töntiga reportage. Nåväl, det kanske är jag som är tråkig!

Det intressanta är att jag och Fredrik Huldt växte upp i olika bilar. Fredrik Huldt växte upp i Volvo 245, jag i Saab 99/900. Alltså den första 900:an. Den som slutade tillverkas 93 eftersom den var uråldrig men som var mycket mer Saab än vad 900 NG, årsmodellerna 94 till 02 (ja jag vet att den hette 9-3 mot slutet men vem bryr sig?), någonsin lyckades bli.

Sladd var för oss något som hade med olyckor att göra. Inte långa fina svepande sladdar utmed skogsvägar eller på sjöis (som i Huldts fall) utan blixtsnabba sladdar som på ett ögonblick kastade dig av vägen om du inte hade turen på din sida.

Min första kontakt med Volvo 245 var att vi (försökte) tråka ihjäl föräldrarna till en av min ena storebrors klasskamrater. De hade ersatt en mycket bytesmogen gammal bil, Opel tror jag, med just en Volvo 245. Eftersom drivgreppet på snö är sämre med bakhjulsdrift än med framhjulsdrift (på torr asfalt är det tvärt om) kunde bilfan (på ren svenska) inte ta sig upp för en backe en gång vintertid. Vilket vi var nog så snabba att påpeka…

En kompis till pappa körde på den tiden Volvo och detta var ett ständigt trätoämne.

Jag själv lärde mig dock köra bil när pappa övergett sin patriotiska tanke och köpt en Seat. Som han å andra sidan hade råd att köpa fabriksny. Även denna bil har den direkta körupplevelse som jag och många med mig förknippar med Saab. Som Saab 900 NG totalt saknar till och med i ansiktslyft version under falsk flagg (Saab 9-3 98-03) vilket är anledningen till omdömet ovan.

Detta gör att jag kan ha duktigt roligt i en framhjulsdriven bil och tycker äldre Volvobilar är vansinnigt tråkiga att köra. Känslan av att sitta och gunga högt uppe i något stort fordon, t.ex. en traktor, är för mig inte synonymt med komfort utan en känsla av bristande kontroll. Dessutom är det jag tycker är roligt med bilkörning när man känner av de krafter man faktiskt har att göra med. Det är bland annat därför jag föredrar mindre bilar. Och faktiskt gillar det brutala ryckandet i ratten som kombinationen fullgasacceleration och framhjulsdrift kan ge, mer än mjuka sladdar som faktiskt passerar ganska obemärkt, främst i en stor bil.

Detta gör att jag och Fredrik Huldt inte är överens om mycket när det kommer till bilkörning.

Men det kanske skulle vara riktigt kul att byta intryck?

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s