Du och ditt skjutgalna gamla finger

Jag vågar anta att det är fler än jag som skrattat gott åt de båda gamarna Dumdum och Trigger i Disneys tecknade filmatisering av det gamla berättelsen om Robin Hood. Trigger har ju nämligen inte det minsta vapenvett (att en gam vid namn Trigger saknar vapenvett är också en ganska schysst engelsk/amerikansk ordlek).

Men det finns naturligtvis en baksida på myntet.

Det finns personer med samma fascination för vapen och samma oförmåga att hantera dem på ett korrekt sätt även i verkligheten. Och då är det inte lika kul. Faktum är att det är högst okul.

En bekant till mig som är aktiv inom militären har vid ett tillfälle vid samtal med mig kommenterat att militären inte vill ha den typen av stridspittar i sin organisation. Det är sannolikt absolut inget fel hos en militär att vara mer eller mindre krigsromantiker, men man måste kunna hantera vapnet med respekt och inte minst veta med sig när man ska använda vapnet och när man gör klokast i att låta bli. I militärens fall handlar det inte sällan om det faktum att om man smyger sig på Fi gäller det att inte skjuta förrän i sista ögonblicket eftersom ju vapen låter en hel del och därmed röjer din position. Det kan också handla om att man måste se till att ha klart bakom, så man inte skjuter på en av sina egna av misstag.

I ett annat fall jag också kommit i kontakt med bekantledes handlar det helt enkelt om att inte skjuta förrän man är säker på att träffa. Nämligen när det är frågan om jakt. Den enkla anledningen till att även karaktärer som Uffe i serien om Hälge inte skjuter fler älgar än han gör är att en älg som försvinner in i tät granskog kan känna sig ganska säker, för att ta ett exempel. Även här finns också risken att förlupna kulor ska ränna iväg och träffa något olämpligt. Vanligast om sådant inträffar är att man skjuter sin egen hund istället för villebrådet.

Sedan finns det då en grupp till i Sverige som bär vapen regelbundet och även här är det ibland olämpligt att använda vapnet. Jag talar om polisen. En av anledningarna till att jag tycker diskussionen om polisens nuvarande ammunition (9 mm Parabellum Speer Dot Gold) är olycklig är att det många gånger är att diskutera påvens skägg att diskutera valet av ammunition. Diskussionen ska istället handla om huruvida det är vettigt att överhuvudtaget använda tjänstevapnet, i något fall om de överhuvudtaget ska bära tjänstevapen!

Tyvärr verkar nämligen Svenska polisen ha lite svårt att hålla avtryckarfingret i styr.

Några exempel:

  • En ung man som är minst sagt mentalt instabil, möjligen också hög som ett hus, flippar ut så till den milda grad att hans familj ringer polisen. Polisens tjänstevapen i två upplagor kommer med två poliser efter. Mannen blir inte direkt lugnad av att få två vapen riktade mot sig. En av poliserna skjuter då ett varningsskott som olyckligtvis studsar på ett stag i en grind, mannen träffas i buken och avlider omedelbart. Det är högst diskutabelt om man ska försöka lugna någon mentalt instabil med parabellumpistol och det är högst olämpligt att försöka skjuta genom en grind just på grund av risken för rikoschetter. Om ni vill veta min åsikt skulle poliserna ha lämnat pistolerna i bilen.
  • En annan yngre man flippar ut på en vårdcentral. Polis kontaktas. Poliserna prövar först med elchockpistol utan resultat, skjuter sig då upp längs buken på mannen som till slut får ett skott på ungefär samma ställe som Olof Palme blev skjuten. Naturligtvis med exakt samma resultat. Han avlider på fläcken. Att skjuta skarpt i väntrummet på en vårdcentral är inte förenligt med god vapensed och att skjuta någon i ryggen är inte förenligt med polisens uppdrag som bygger på att ta in folk levande.
  • Aftonbladet idag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13286779.ab Polisen hittar en katt som inte uppskattar den polisen. Vad gör man? Letar reda på en bur och låter katten lugna sig någon timme för att därefter leta reda på ägaren. Nej, man skjuter huvudet av katten på fläcken. Som avlivning betraktad är detta förvisso alldeles utmärkt, katten besparas ju “onödigt lidande” som det heter i jaktlagens första paragraf, men det blir väldigt tråkigt för både kattägare och polismän efteråt.

 

Ärade polismänn: Håll avtryckarfingret i styr!!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Du och ditt skjutgalna gamla finger

  1. Mattias skriver:

    Apropå gamen tycker jag att uttrycket ”triggerhappy” är ganska kul – och tyvärr väldigt illustrativt

  2. Ping: Dubbelmoral | Min återupplivade blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s