Siffror igen…

Ett återkommande tema i min blogg är just siffror. Man kan spekulera i om det kommer sig av att jag är naturvetare/matematiker eller om det beror på något annat.

Jag skulle tro att mitt naturvetenskapliga intresse delvis ligger bakom, men det är lite mer komplicerat än så. Vad som fascinerar mig är nämligen talande siffror.

Allt som oftast när man granskar statistik finns det nämligen inget klart svar, ingen klar slutsats. Då kan man vända och vrida på siffrorna så det passar ens eget tycke. Eller så kan man säga som Mark Twain:

Det finns tre typer av lögn: Lögn, förbannad lögn och statistik

Man bör helt enkelt för det mesta vara väldigt misstänksam mot statistik. Ibland blir dock skillnaderna så tydliga att det inte finns mycket till tolkningsutrymme. Siffrorna blir väldigt talande. Då tycker jag det blir intressant.

Denna gång tänker jag istället vara misstänksam mot källan. Den källa jag har är nämligen en kolumn skriven av Jan Guillou och det är ingalunda en hundraprocentig källa.

Men, enligt ovan angivna, inte helt pålitliga, källa, har det nyligen kommit statistik över terroristbrott i europa. Gissningsvis menas med terroristbrott brott vars syfte mer eller mindre tydligt är att underminera staten och den offentliga förvaltningen. Enligt Europol inträffade 249 terrorbrott i Europa under förra året. Tre (!?!) hade islamsk/muslimsk anknytning, däribland den svenska självmordsbombaren.

3 av 249. 1,2%. Hade det handlat om att 3 tusen av 249 tusen personer i ett visst län hade röstat på ett visst parti hade de inte kommit in i landstingsfullmäktige. Hade det handlat om att 3 av 249 personer i ett test av en ny medicin visat upp vissa allvarliga biverkningar hade man antecknat det som att det kan förekomma men är ovanligt. I de flesta naturvetenskapliga undersökningar hade man antecknat den mängden som försumbar.

Om jag minns rätt innebär det att det är ungefär lika vanligt att muslimer begår terrorbrott som det är att en kvinna får för sig att spöa upp någon på krogen.

Trots det beskrivs en terrorist som muslim, medan den typiska spöa-upp-någon-på-krogen-typen (med rätta) beskrivs som man. Varför är det så? Troligen därför att bägge stämmer väldigt bra på våra fördomar. Medierna av idag är helt enkelt mycket bättre på att tjäna pengar på våra fördomar än att göra någonting åt dem.

Och en sak till. Till er som använder mediebilden för att sprida bilden av den ondsinta muslimen mot den Goda Kristna människan: Gud ser allt. Ni kan ljuga för era medmänniskor men inte inför Gud. Att ljuga sig till motiv för att lämlesta, deportera och rent av mörda sina medmänniskor är en stor synd (Första budet lyder: Man skall icke dräpa!). Ni kan inte ljuga er in i paradiset, det är åtminstone min fasta tro. Och min fasta tro är att Gud inte bryr sig om vad ni läst i tidningarna, utan hur det faktiskt ser ut. Och då är det dessutom Högmod, en av dödssynderna, att förhäva sig själv på bräckliga grunder.

Talande siffror kan vara talande också inför Gud.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Siffror igen…

  1. Mattias skriver:

    Personligen är jag sedan länge betydligt mer rädd för populistiska politiker än för islamistiska terrorister.
    Sedan är ju antiterroristlagar sällan särskilt lysande som lagtext betraktade, vilket leder till ett nätt rättssäkerhetsproblem – ovanpå allt annat elände.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s