Prins John-skatt II

Denna gång är det inte ens indirekt en skatt vi pratar om, utan handlar om att på andra sätt lägga kostnader på människor genom att föra en politik som skapar kostnader för befolkningen genom att ha olika måsten.

Det finns flera olika sätt att åstadkomma detta. Att bygga industrilokaler och kontorsfastigheter i attraktiva områden utan att samtidigt komplettera med att bygga och ge tillstånd åt bostäder är ett sätt. Den vägen kommer ju nämligen priserna på villor och bostadsrätter att skjuta i höjden liksom man öppnar för svarthandel med hyresrätter.

Ett annat sätt, som man i likhet med tricket med kontorslokaler kan göra även i mindre städer (däremot inte på samma sätt i riktigt små orter) är att “glömma” att bygga gång/cykelvägar. Den vägen blir det svårt eller omöjligt att ta cykeln om man bara ska åka korta sträckor trots att det sommartid är en väldigt bra idé som du mår bra av, miljön mår bra av och bilen mår bra av (jo faktiskt). Sådana arrangemang gör också att fler invånare än nödvändigt måste ha bil.

Nu är det så att en bil kostar för många av oss minst 10 000-15 000 kronor per år, oftast mer, att hålla igång. Även om man kör aldrig så lite bil. Felaktig stadsplanering drar alltså på oss medborgare en kostnad på cirka 1000 kronor i månaden för att kunna åka och handla eller liknande.

Kom att tänka på det idag när jag kände mig tvingad att ta bilen till flygfyren istället för cykeln, just på grund av bristen på bra cykelvägar.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s