Jägare = varghatare är inte sant

Man måste komma ihåg det. Varje gång just vargfrågan debatteras i samband med jägare måste man ständigt påminna sig om att det är på det viset. En jägare måste inte vara varghatare.

Nu senast har detta visat sig då Svenska Jägarförbundet under Torsdagen meddelade att man bryter det tidigare sammarbetet med regeringen. Anledningen är att Svenska Jägarförbundet inte förmått stå emot de jägare, kanske totalt 30-40 000 stycken, som anser det viktigare att de kan släppa hunden lös i skogen i samband med jakt än att svenska regeringen undviker att dra på sig problem (stora problem!) genom att vara uppkäftig mot EU-domstolen.

Denna inställning framstår som mer än lovligt barnslig om man tar med i beräkningen att för att komma in i svensk riksdag krävs cirka 240 000 röster. De jägare jag berört ovan utgör 6,7 ‰ av Sveriges röstberättigade, 4,2 ‰ av Sveriges befolkning. Nog för att Svenska regeringen i vissa fall kan bevaka särintressen, men det är inte bara jag som känner att de går lite för långt om de skulle göra på det viset.

Regeringen och jag är fullständigt överens på den punkten.

Det naturliga i detta läge för varje demokratiskt skolad regering är naturligtvis att försöka hitta ett sätt att blidka båda parter. Att bedriva någon typ av jakt på varg så Svenska Jägarförbundet blir nöjda samtidigt som man bedriver den på ett sätt som gör att EU-komissionen/EU-domstolen  inte protesterar. Det är också det svenska regeringen gjort. Och misslyckats med.

Jag känner att jag kan inte klandra svenska regeringen i detta läge!

Grejen är nämligen den här: Under ett par år nu har det bedrivits licensjakt på varg. Alltså samma typ av jakt som på älg. Si och så många vargar får skjutas, sedan bestäms regionalt (länsstyrelsen har jag för mig) hur många vargar man får skjuta i respektive län. Det har i allmänhet handlat om ett trettiotal individer per år om jag minns rätt. Vi pratar inte skyddsjakt. Vi pratar inte nördvärnsjakt eller vad det ska kallas för om en lantbrukare vaktar i hagen. Vi pratar om att söka upp vargen i vargens revir och döda den. I bästa fall för pälsens skull.

Skillnaden mellan varg och älg är att det finns 300 000 älgar i Sverige. I runda slängar. Och det är lite för mycket om man bland annat frågar skogsägarna bland annat beroende på bristen på varg. Det finns 300 vargar i Sverige, vilket bland annat är för lite för att vargen ska kunna bidra till viltvården på älgstammen. Det är också för lite för att man ska kunna undvika en genetisk utarmning av vargstammen.

Regeringens tanke från början var att tillåta licensjakt på varg mot att jägarna gick med på inplantering. I denna strävan har ett sextiotal vargar fått sätta livet till. Inte en enda varg från Finland/ryssland har däremot kunnat planteras in.
I detta läge skriker EU-kommissionen rakt ut. Den svenska vargstammen är alldeles för liten för att licensjakten ska kunna fortsätta utan att man börjar plantera ut andra vargar.

Svenska jägarförbundets förslag i detta läge är att det ska räknas som skyddsjakt på varg om man inte kan jaga med hund i ett vargområde. Att “jaga med hund” innebär alltså bland annat att hunden ska kunna söka igenom flera kvadratkilometer skog ensam efter ett vilt för att sedan markera viltet (ställande hund) eller jaga viltet mot husse utan risk att bli attackerad av varg. Om detta ska motivera skyddsjakt blir det inte mycket skog kvar för vargen att leva i.
Det är med andra ord ett idiotiskt förslag som bland annat knappast lär blidka EU-komissionen.
Det vill inte Svenska Jägarförbundets vargmotståndare gå med på och lämnar sammarbetet.

Låt mig här först och främst påpeka att jag inte tror en majoritet av Jägarförbundets medlemmar, eller i ännu högre grad svenska jägare (även sådana som inte är med alltså) står bakom dessa dumheter. Bara det att knäppskallarna skriker högst.

Då ska man dock komma ihåg att Svenska Jägarförbundet är den största och vettigaste av organisationer för jägare. Dessutom har vi Jägarnas riksförbund som kräver att få utrota vargen i Sverige. Jägarnas riksförbund är mycket riktigt den mindre av de båda organisationerna med cirka 30 000 medlemmar. Svenska jägarförbundet har 190 000 medlemmar. Mer än 40 000 av Sveriges jägare är inte med i någon av organisationerna.

Jag har högst personligen träffat ett par som jagade med hund och inte var vargmotståndare och vet ytterligare en jägare (journalisten och författaren Jan Guillou) som inte är vargmotståndare.

Så det finns jägare som inser vargens plats i Svensk natur. Tyvärr är de för få och skriker inte tillräckligt högt (mest det sista tror jag).

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jägare = varghatare är inte sant

  1. Mattias skriver:

    Det är väl just det.
    Ganska många jägare skulle inte alls ha något emot en rimligt livskraftig vargstam (=väldigt mycket större än idag).
    Problemet för somliga jägare är att då skulle det vara good bye med älgjakten i den form vi har varit vana vid.
    Dessutom skulle det bli… intressant med tanke på rennäringen.

  2. gurra skriver:

    Fast enligt undersökningar skulle vi kunna utöka vargstammen utan att jägarna förlorar så mycket mer vilt. Rennäringen är det frågan om vi ska hålla under armarna om det påverkar naturen negativt.

    • foto136 skriver:

      Sant. Och det största problemet för rennäringen är om jag minns rätt inte vargstammen utan Tjernobyl. Numera börjar det väl så sakteliga lugna ned sig, men den vanligaste anledningen till att man måste kassera slaktade renar är mig veterligen för hög bequrellhalt. Vilket onekligen ger ett löjes skimmer åt partier som vill bygga ut kärnkraften och begränsa vargstammen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s