Mansgrisen i mig får vittring

Jag är man och jag är feminist. Det är ingen helt enkel eller okomplicerad kombination. Men jag trivs med den. Det krävs förstås då och då att jag poängterar att jag inte är radikalfeminist enligt män-är-djur-konceptet, men i det läget har jag två doktorsavhandlingar (som jag alltså äger, finns säkert fler om jag skulle leta) som jag kan peka på om folk har läst kvällstidningarna för mycket.

Jag är också mycket tydlig med en sak. Att vi har ett patriarkat i västvärlden, även i Sverige, betyder inte att kvinnor alltid är offret och mannen alltid gärningsmannen. Ibland kan det vara tvärt om och vi måste vara ärliga mot det. Annars kommer nämligen alla män som inte är uttalade feminister som jag är nämligen att slå dövörat till och därmed är hela kampen om en jämn maktfördelning mellan könen värdelös.

På Aftonbladets hemsida finns just nu ett intressant exempel på både kvinnan-är-alltid-offret-mentalitet och ett fullständigt klockrent fall av toffeljournalistisk. Artikeln hör till avdelningen som kallas Wendela, som rätt eller fel anses vara en kvinnoavdelning. Och rubriken är “Män – därför blir ni dumpade”. Där anges fem olika, vanliga, anledningar till att kvinnan tar ut skiljsmässa och vad mannen ska göra för att förhindra det.

Den här artikeln är ganska hemsk eftersom den framställer män som idioter. Artikeln i sig är alltså direkt provokativ för varje man som anser sig vilja vara självständig utan att vara en mansgris och alltså direkt skadlig för kampen om ett könsneutralt samhälle!!!

Låt mig ta upp de fem anledningarna en och en.

“Mansfälla 1” – mannen drar sig undan. För det första. Män uppfostras att vara självständiga individer mycket mer än kvinnor som istället uppfostras att vara mer kollektivt ansvarstagande. Det är förvisso inte bra att vi uppfostrar könen olika, men så länge vi gör det kan vi inte först uppfostra männen att klara sig själva och sedan klaga när de vill dra sig undan och få en stund för sig själva. Dessutom är många kvinnor erbarmliga på att komma med komplimanger till sina män. Lösningen är alltså inte att mannen ska börja ta kvinnan på allvar och prata gemensamt. Lösningen är att båda parter i god tid ska se till att den andre parten kan slappna av och vara uppriktig. Kvinnan måste också förstå att mannen förmodligen behöver regelbunden tid för sig själv.

“Mansfälla 2” – Mannen tar kvinnan för given. Sorry, men här är vi nog lika goda kålsupare båda två. Att ta motparten förgiven är aldrig en bra idé, oavsett den inbördes könsfördelningen. På samma sätt som mannen inte ska bygga en ny altan istället för att ge sin fru komplimanger ska hon tala om för honom och inte sina väninor hur tillfreds hon är med honom.

“Mansfälla 3” – Du tror att du är jämställd. Kvinnor är ofta mer engagerade och de allra flesta kvinnor i barnfamiljer jobbar i praktiken dubbelt. Också här finns det två sidor. Som man får man inte bara dra sig undan och lita på att “gumman tar det där” (vilket är väldigt lätt gjort!) när det kommer till hushållsarbetet. Som kvinna måste man släppa in mannen i arbetet. En del kvinnor har exempelvis svårt för att mannen gör på ett annat sätt. Han gör inte annorlunda, han gör fel. Då struntar mannen i alltihop ganska snart. Vissa saker kan man också göra tillsammans, diska är till exempel mycket roligare om man är två. Eller så lagar den ena maten och den andra diskar. Vinsten med detta är uppenbar. En kvinna som måste jobba 80-85 timmar i veckan i tio år blir naturligtvis ganska trött till slut. Konstigt vore annars. Kan mannen bidra till att minska detta med 20-25 timmar i veckan får naturligtvis en betydligt piggare fru/sambo!

“Mansfälla 4” – Du spelar inte på hennes planhalva. Se punkt 2. Att delta i varandras fritidsintressen innebär ju ett givande och ett tagande. Om den ena parten bara ger och den andra bara tar blir det problem. Den inbördes könsfördelningen är inte problemet.

“Mansfälla 5” – Du hänger inte med i livsfaserna. Det borde stå “ni lägger inte tid på gemensamma intressen”. Så som det beskrivs i artikeln är det också lätt hänt att kvinnan faller i fälla 2 och 4. När barnen är ute vill hon förverkliga sig själv, resa en hel del kanske och förutsätter kallt att mannen ska hänga på. Då blir det gnissel. Om makarna istället bara sticker iväg på egen hand bägge två är det lätt hänt att man växer ifrån varandra. Någon slags mix här borde väl vara lösningen tycker man.

Slutligen:

Hela artikeln är skriven för att kvinnan ska kunna slå den i huvudet på mannen och kräva av honom att göra som det står i Aftonbladet Söndag så blir det säkert bra. Låt mig då tala om en sak: När man börjar kräva saker av varandra i ett förhållande är det oerhört lätt att det blir krav och prestationsångest av alltihop istället för en rogivande samvaro. Blir det så är förhållandet dödsdömt. Tro mig, jag har provat.

Summa sumarum kommer denna artikel att orsaka fler skillsmässor än den förhindrar, det är min fasta övertygelse! Märkligt nog är det en man som skrivit artikeln, jag hoppas han fick bra betalt.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s