En kär bekant jag kommer att sakna?

Jag är inte störtförtjust i Volvo. Det beror inte så mycket på att jag växt upp i Saab och antagonismen mellan dessa båda märken är av gammalt datum. Det beror dels på att Volvo helt enkelt inte är gjorda för sådana som jag, dels beroende på att Volvo och jag liksom inte lyckats hitta varandras goda sidor om man säger.

Förutom den gamla Volvo/Saab antagonismen så hade jag dessutom det tvivelaktiga nöjet att åka 8 mil i baksätet på en Volvo V70, krampen i låren satt i en vecka, eller det kändes i alla fall så. Nåväl. Månaderna gick, jag klarade uppkörningen, månaderna blev något år tror jag och jag fick låna en Volvo 740 när jag lämnade in en av familjens bilar på service så jag under servicetiden kunde åka till närmsta samhälle och äta och lite så.

Just detta exemplar Volvo 740 hade sett sina bästa dagar. Sina näst bästa också. Förardörrens lås fungerade inte och jag misstänker starkt att den var ramsned eller något för få den att hålla kursen rakt fram var helt omöjligt vilket krävde ett ständigt passande. Dessutom ville olyckan att jag skulle köra den på mestadels på landsväg. Det krävdes en, jag säger en, kilometer innan jag förstod precis hur termen Hissingstraktor kunde uppstå. Känslan av att sitta högt uppe i något stort, tungt och mjukt fjädrat när man körde denna bil var minst sagt tydlig. Eftersom denna känsla kompletterades med en gaspedal höjd över allt vad precision heter blev det snabbt att jag körde bilen på ett ungefär. Bland annat var det stört omöjligt att ligga prick på hastighetsgränsen (som jag brukar).

Sedan har det hänt andra saker som gjort att bilden av Volvo blivit bättre. Jag har suttit bak i en V70 II och glatt mig åt det utmärkta baksätet, kunnat njuta av det än bättre baksätet i xc60 (som jag dock är skeptisk till av andra stjäl) och överhuvudtaget fått ett ganska bra intryck av nyare Volvo.

Detta förstärktes idag när jag fick hjälpa en bekant på jobbet att flytta hans bil, som nämligen stod i vägen. Det ville säg inte bättre än att jag då fick köra runt bilen lite och detta var inte helt otrevligt. Bilen var en Volvo XC70 av första generationen. Den fyrkantiga karossformen var precis lika trevlig när det var trångt som förra gången, den vridstarka dieseln gjorde att jag aldrig behövde använda gasen (!?) utan det räckte med att släppa bromsen (bilen var automatväxlad) och bäst av allt: Den utmärkta bältesvarningen från Volvo 740 (en av få bra saker med den bilen) var kvar! Tyvärr tror jag att stelbenta EuroNCAP-regler har förändrat detta nu, men Volvo har åtminstone haft en genial sådan. Förutom lampan/lamporna ger varningen ifrån sig ett hysteriskt tickande som kan göra vem som helst till nervvrak om man inte inser vad det är som tickar och sätter på sig bältet med en belåten suck (belåten över att man fick slut på detta nervpinande tickande).

 

För övrigt anser jag…

…att ÖoB måste uppvärderas med tanke på köksredskap. Gick dit idag och kunde efter femton minuter och 326 kronor konstatera att där fanns inte bara någon liten sak utan faktiskt lite av varje.

…att Nexus Galaxy inte blev fullt så laddad som jag trodde. En Galaxy SII med större skärm typ.

…att någon borde undersöka om inte någon ond trollkarl fått all världens klockor att gå för fort, kvällarna rusar ju iväg i galen hastighet.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s