Hot mot demokratin

Jag har en bror. Jag har till och med två bröder.

(Skulle jag säga det här i en diskussion skulle jag göra en paus här tillräckligt lång för att folk ska undra vad det är för speciellt med det)

En av dem, som förövrigt är vänsterpartist, har en blogg som är tydligt mer politiskt inriktat än min. Han har dessutom inte riktigt insett visheten i Theodor Roosvelts replik (som åtminstone borde vara en klassiker) att en radikal är en person med fötterna fast förankrade i tomma luften. Han är vänsterpartist. För all del högerfalangen inom vänsterpartiet och det får ju lov att sägas vara betydligt bättre än högerfalangen av moderaterna (hu!) så jag ska inte klaga alltför högljutt.

Han har bloggat om drevet efter Håkan Juholt. Inlägget finns att läsa här.

Jag har dock ett par synpunkter på inlägget som jag väljer att kommentera här istället för att skriva en mycket lång kommentar direkt till inlägget. Jag misstänker nämligen på goda grunder det här kommer att bli lite för långt för att bli en bra kommentar.

  • Förvisso är vår press högervriden (vad än högern ibland påstår, intressant nog) i den mån den inte helt enkelt är oberoende kverulantisk men när det gäller just Aftonbladet är den utan tvivel socialdemokratisk i den mån den har någon partifärg och inte är oberoende kverulantisk/sensationshungrig.
  • Pressen är dessutom skenhelig eftersom en klar del av pressen i och för sig röstar till vänster allt sedan röda vågen på 70-talet. Samtidigt är andelen journalister som tillhör urban övre medelklass intresseväckande hög. Urban övre medelklass är i allmänhet borgerlig och tittar man i artiklar e.tc. är det inte svårt att hitta högervärderingar i materialet. Journalisterna röstar alltså vänster och har lagt till sig med högervärderingar från sin omgivning. Hörde jag någon säga ordet dubbelmoral?
  • Visst är drevet mot Håkan Juholt intressant med tanke på uppgifterna i DN (det måste vara första gången DN anlägger en synpunkt till vänster om Aftonbladet!!) liksom det faktum att en affär som från början var en fråga som klarats ut mellan Mona Sahlin och riksrevisionen utlöste ett en månad långt mediedrev. Att just Sofia Arkenstam kommit så jämförelsevis billigt undan är också intressant, men:
  • Vi får inte glömma kritiken mot Carl Bildt för hans före detta medlemskap i Styrelsen för Lundin Oil. Journalistlogiken går alltså ut på att om Carl Bildt lämnar styrelsen för Lundin Oil (för att han är kritisk mot deras inblanding i inbördeskrig lite här och var?) och sedan grips två svenska journalister på delvis knepiga grunder så kan inte Carl Bildt få dem frigivna eftersom han naturligtvis sympatiserar med styrelsen han inte längre är medlem i som dessutom endast har ett dotterbolag i den intressanta regionen (Lundin Oil själva har förvisso ingen ren buk i den soppan, men Carl Bildt har lämnat styrelsen, än en gång).
  • Låt mig nu också göra ett erkännande. Tidigare arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin’s elektroniska kontaktuppgifter (mail och telefonnummer om jag minns rätt) fanns enligt Aftonbladet på en prostituerad kvinnas dator, vilket skulle vara bevis för att Sven-Otto Littorin gjort sig skyldig till sexköp. Det Sven-Otto Littorin hade varit medlem på kontaktsidor för lite mer fria relationer och där fått kontakt med den prostituerade kvinnan. Dock finns inga som helst bevis för att Sven-Otto Littorin köpt sex med kvinnan. Det finns överhuvudtaget inga bevis för att han vetat om att hon var prostituerad. Faktum är att i samband med ett misslyckat försök som författare för några år sedan tog jag själv kontakt med några prostituerade helt enkelt som del i researchen (men köpte aldrig något av dem, var vänlig notera det!). Helt omöjligt är det alltså inte att jag själv är ett levande bevis på hur ofullständig Aftonbladets beviskedja var. Aftonbladets förmåga att låta sensationshungern gå ut över sakligheten är alltså inte riktad bara mot vänstern.
  • Det hindrar inte att nätverket ”den allienerade journalisten” inför senaste riksdagsvalet fick en debattartikel publicerad på Aftonbladet kultur där de kunde redovisa siffror på att Fredrik Reinfeldt omnämndes betydligt oftare i positiva ordalag än vad Mona Sahlin gjorde.

Hotet mot demokratin handlar alltså inte bara om en högervriden press (tre av fyra stora dagstidningar har tydlig högerprägel, Aftonbladet är den enda som inte har det) utan handlar mera om att pressen odlar en myt om att mer eller mindre alla politiker svindlar och har sig så mycket de kommer åt. När det gäller att sätta inkomster före sin professionalitet eller etiska/moraliska aspekter bör man dock snarare leta på våra dagstidningar än i våra kommunfullmäktigeförsamlingar. Bilden av politiker som fjärmar sig från allmänheten är nämligen en myt odlad av vår press som direkt göder röstskolk och annat.

Det sista leder till att sensationshungern och oförmågan att sätta den moraliska aspekten om sanningsenlighet före tittarsiffror eller upplagor inom svensk press är ett större hot mot demokratin i Sverige än vad Al Quida någonsin varit, är eller kommer att vara. När det gäller bottenplaceringen i moralligan ligger dock Expressens chefredaktör före Lena Mellin…

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s