Om det inte vore för en liten detalj…

Den nya S-ledaren Stefan Löfven är gammal ordförande i metall och med den bakgrunden är det kanske inte särskilt oväntat att hans syn på energiförsörjning i stor utsträckning handlar om att Industrin måste ha tillgång till (vettigt prissatt) el. Han uttrycker det själv som att det ska vara en energifråga och inte en kärnkraftsfråga.

Denna förändring av synsätt är dock djupt olycklig ur miljösynpunkt och visar att den nya S-ledaren på åtminstone denna punkt är betydligt mer röd än grön. Vi ser här spår av samma resonemang som de representanter för framförallt vänsterpartiet som inte ville ha tränselavgifter eftersom dessa skulle “slå hårt mot arbetarklassen”. Millitanta socialister som inte vill förbättra miljön om det innebär att arbetarklassen också måste förändra sitt beteende.

Behöver jag säga att ett sådant resonemang inte direkt förbättrar relationen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet? Utan att på något sätt finnas i partitoppen känner jag mina partikamrater vågar jag påstå. Att sätta industrins väl och ve före en långsiktigt hållbar miljöpolitik strider mot själva grunderna i en grön politik.

Vad det handlar om är att varenda svenskt riksdagsparti vill ha en energipolitik som garanterar energiförsörjningen för vår industri. På denna punkt råder med andra ord kvalificerad majoritet i riksdagen. Skulle frågan tas upp till votering pratar vi gissningsvis över 90% ja-röster.

Att ändra fokus från kärnkraftsfråga till energifråga handlar alltså om att flytta fokus till en fråga från området där det råder delade meningar till ett område där det inte råder delade meningar. Eller, annorlunda uttryckt, sopa problemet under mattan.

För det är kärnkraftsfrågan vi pratar om. Alltså hur vi ska framställa vår energi. Att den behövs och att den ska framställas råder det ingen tvekan om.

Jan Björklunds debattartikel i Expressen är här mycket intressant. Den är nämligen till så där 80 procent helt korrekt. Vad det handlar om är att svensk energiframställning tack vare ett antal stora vindkraftsparker, stor utbyggnad av vattenkraften, en storsatsning på bioeldade kraftvärmevärk i våra tätorter och i viss mån på grund av kärnkraften är relativt klimatsmart. Här kommer emellertid två hakar. För det första: Relativt klimatsmart. Vad är det vi jämför med? För det andra var det ju det där med kärnkraftens inverkan på utsläppen.

Kärnkraft är bättre än kol och olja. Det är inte någon tvekan om den saken. Utsläppen är närmare bestämt ungefär hälften så höga från kärnkraft som från kol eller oljekraftverk enligt en partikollega jag pratat med om sådana här saker. Och det låter ju bra, det är ju en ordentlig sänkning.

Sant.
Men utsläppen från vind eller vattenkraft (där det senare är betydligt intressantare med tanke på industrin) är 12 gånger lägre. TOLV gånger lägre!

Nu kommer vi tillbaka till frågan om de relativt klimatvänliga energiförsörjningen. Enligt www.ekonomifakta.se släpper Sverige ut 4,5 ton koldioxid per person och år. Det är ganska lite om man jämför med EU-snittet på 7,1 ton, Norge på 7 ton, USA på 16,9 ton eller Luxemburg på 20 ton. Det är i nivå med Kina som ligger på 5,1 ton. Innan vi blir högmodiga ska man dock konstatera att jämfört med Brasiliens 1,7 ton är vi inte så duktiga (Brasilien skövlar dock regnskog istället!). Eller Indiens 1,4 ton.

Enligt den klimatforskning som sker måste vi ned på Indiens nivå innan vi är i hamn. Att Sverige ligger bra till jämfört med andra EU-länder betyder alltså inte på något sätt att vi är i mål.

Är det då särskilt smart att, för att nå detta mål, använda en energikälla som släpper ut 6 gånger mer koldioxid än de bästa alternativen. Som måste stå stilla stora delar av året på grund av underhåll, delvis eftersom det är en oerhört känslig energikälla som orsakar en katastrof av bibliska dimensioner om det går på tok. En energikälla där vi inte vet hur vi ska förvara avfallet. En energikälla där driften förvisso är i det närmaste klimatneutral, men där bränslet måste raffineras, anrikas, genom en process som är allt annat än klimatneutral. En energikälla där man använder under en procent av den energin som finns i bränslet.

Det är här jag, “mitt” parti (miljöpartiet) och Jan Björklund har lite olika åsikter. Vi hävdar att det inte är en bra idé. Det tycker dock Jan Björklund.

Men helt klart är, oavsett vad man tycker om den saken, att det är inte en fråga om energi, den är vi överens om ska finns där, det är frågan om hur den framställs. Det är frågan om vad man anser om kärnkraften. Vad än Stefan Löfvén hävdar.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Om det inte vore för en liten detalj…

  1. Emil Svensson skriver:

    http://gronarealisten.blogg.se/2008/august/karnkraft-och-koldioxidutslapp-final-word.html

    En fin förteckning av publicerade vetenskapliga artiklar som visar att kärnkraften släpper ut ungefär lika lite som de förnyelsebara energislagen.

    Vidare anser jag det vara att ta ner debatten på en ganska löjlig nivå när du framhåller Indien som ett föregångsland utan att nämna en av de stora anledningarna till att Indierna har så låga utsläpp vid energiproduktion. Med den logiken kan man ju fåna vidare på WWF väg och framhålla Kuba som ett föregångsland… http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=3954

    • foto136 skriver:

      Allt har sina Fördelar och sina Nackdelar. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.

      Indien släpper förvisso ut väldigt lite koldioxid, men mycket av orsaken till det är, så långt mina kunskaper sträcker sig, en levnadsstandard som är mycket lägre än vår. Av det drar man slutsatsen att utmaningen ligger i att bevara vår levnadsstandard och samtidigt minska vår klimatpåverkan. Är man pessimistiskt lagd kan man säga att slutsatsen blir att det är kört, vi har inget annat val än att köra mänskligheten i kaputt. Men jag vill inte tro att så är fallet.

      Artikeln om Kuba är intressant eftersom den visar på ett problem vi för närvarande har i västvärlden och som förtigs. När det gäller att arbeta långsiktigt har diktaturer, hur vidriga de än är för övrigt, ett övertag eftersom de fullständigt obekymrat kan tänka längre än motsvarande en mandatperiod (eftersom de inte har några val). Det innebär inte att diktatur är att föredra framför demokrati. Inte för ett ögonblick. Det innebär att vi måste hitta lösningar för att kunna arbeta lika långsiktigt. Lösningar finns också. Det är åtminstone min syn på saken.

      Att stämpla någonting som ”ont” och därmed hävda att man inte får nämna dess positiva sidor är lika enfaldigt som att stämpla något som ”gott” och därmed säga att man inte får kritisera det. Alltså måste man få framhäva fördelarna med Indiens låga levnadsstandard eller de få stackars fördelarna med Castro-diktaturen (de är ju inte så många!!).

      Vad Gröna Realisten anbelangar är det ett intressant inlägg eftersom det bland annat visar på problemet med Solpaneler (tillverkningen) och att det visar på det stora problemet med kärnkraften (nämligen inte minst anrikningen!). Det visar också problemet med att stämpla kärnkraften som ”god”/klimatsmart och därmed inte ta tag i att vi i Sverige ingalunda köper uran av Fransk typ vad jag förstår utan den med sämre framställningsmetoder.
      Den studie jag fått tipsat om http://4evriders.org/wp-content/uploads/2009/mjacobson.pdf visar främst på ett helt annat resultat för vind och vatten, men visar även den att solkraft och kärnkraft för närvarande ligger mycket nära varandra.

      Det hindrar inte att jag har en viss motvilja mot personer som beskriver sig som realister när det kommer till politiska diskussioner, ungefär som jag har en inte precis liten skepcis mot länder som kallar sig själva demokratiska…

      • Emil Svensson skriver:

        Jag tycker absolut att vi ska se det goda i saker och acceptera att kärnkraften inte är en långsiktig perfekt lösning. Men att säga att vi ska avveckla den och ersätta den med medel som idag är lika dyra och framförallt inte är lika tillförlitliga (t.ex. vindkraften somm innebär många tops och dips i elproduktionen) är inte särskilt realistiskt (ja jag vet :P).

        Men att framhålla att det är en bra sak det där med Kubas miljösmarthet är helt fel väg att gå. Tvärtom är det regimens vurm för organiskt som till stor del lett till den fattigdomen som råder i landet eftersom bönderna inte kan producera den kapacitet som behövs. (notera att jag inte stöder handelsembargot utan det är en plight upon the world of men enligt min mening.)

        Sen håller jag helt och hållet med dig om att ny teknik och miljövänligare lösningar är vägen framåt och absolut inte att vi ska leva som vi gjorde förr eller som de gör i Indien då detta är en väg som leder till närmast obeskrivligt mänskligt lidande. Tyvärr företräder du enligt mig ett parti med en medlemskår som till stor del inte delar den uppfattningen… Synd att Wetterstrand försvann så som jag ser det.

        Men vad gäller realismen så kommer tyvärr en avveckling av kärnkraften inte leda till att den helt byts ut mot vindkraft eller liknande… istället kommer det ju troligen bli tyskt kol eller rysk gas.

        För att (säga vad man vill om honom) citera Jan Björklund, ”Det finns två fel med rysk gas. Den ena att det är gas och den andra att den är rysk.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s