Att binda ris åt egen rygg

Att binda ris åt egen rygg betyder, som åtminstone äldre läsare säkert vet, att man gör något som i och för sig kanske inte är så bra för andra, men framförallt sätter dig själv i klistret.

Att soppa till det mest av allt för sig själv helt enkelt.

Det är naturligtvis inte särskilt smart att göra på det viset. Det har nog var och en räknat ut själv redan.

Det hindrar inte att både personer och organisationer gör det då och då. Det händer också då och då att en hel bransch gör det. Detta brukar sluta med att någon eller några representanter för branschen inser det och inte deltar i risbindningen och sedan brukar marknadskrafterna göra sitt och beteendet försvinner (på ren svenska, de andra måste sluta med risbindningen eller går i putten).

Det finns en bransch som inte bara i åratal har ägnat sig åt att binda ris åt egen rygg utan dessutom tycks ha svårt för att fatta. Telemarketingbranschen.

Branschen är ganska ny (de allra första företagen dök upp i USA i början av 1980-talet) och visst kan man tänka sig en viss inkörningsperiod, men faktum kvarstår att lösningar som att det är samma personer som står för både kundtjänst (och alltså får ta emot klagomålen om något går snett) och försäljningen t.ex. är väldigt ovanliga. Den vägen skulle säkert väldigt mycket dumheter undvikas. I åtminstone ett fall jag känner till har jag dessutom fått inblick i lönenivån och den är surprise surprise riktigt vettig för att vara i nämnda bransch.

Det är också ovanligt att man kombinerar kundregister med telemarketing för att ge specialanpassade erbjudanden av typen “vi har sett att du ringer mycket inom din egna operatörs nät och har en tilläggstjänst så du inte betalar någon minuttaxa i det läget, kan det vara något?”. Min teleoperatör gjorde det, jag tackade nej per telefon men bestämde mig efter viss övervägan för att nappa. Det har jag aldrig ångrat sedan dess.

Nu har ni fått två exempel på hur det inte brukar se ut. Hur brukar det då se ut? I det här blogginlägget har jag skrivit om ett företag, Easyshave, som sålde billigt skräp, i deras fall rakhyvlar, till överpris. De är varken ensamma eller värst.

Nu har branschen ifråga fått några varningar om att deras försäljningsmetoder inte är helt renhåriga.

  • Föreningen NIX-telefon, föreningen bakom det så kallade Nix-registret, hade vid utgången av 2010 1 717 000 medlemmar. Det innebär att uppskattningsvis någon stans mellan 20 och 30 procent av de potentiella kunderna har, låt vara på ett väldigt formellt sätt, bett telefonförsäljarna dra åt helvete. En tydligare signal om att man kanske ska se över sina arbetsmetoder är nog svår att hitta.
  • För ett antal år sedan infördes ett krav på att alla avtal som sluts via telefon ska bandas. Uppenbarligen hade det hänt mer än en gång att folk gick med på saker utan att vara medvetna om det via telefon. Ytterligare ett rätt tydligt tecken på att en skärpning av beteendet var synnerligen nödvändigt.
  • Nu kommer bland annat konsumentverket med en rekommendation om att inga avtal ska få slutas via telefon utan alltid bekräftas skriftligt. Uppenbarligen fortsätter det att folk känner sig lurade.

Hade telefonförsäljning handlat om att ge riktade (bra!) erbjudanden till folk eller att man kommer överens med en försäljare via telefon när man själv har tid istället för att tvingas ta ledigt från jobbet för att köpa någonting eftersom ditt jobb och affären har samma öppettider hade ju dessa regler inte behövts!

Att det kommer krav på sådana här regler är alltså först som sist telemarketingbranschens eget fel.

Här kan vi snacka om att binda ris åt egen rygg.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att binda ris åt egen rygg

  1. Mattias skriver:

    Av egen erfarenhet kan jag lägga till en fjärde punkt i listan ovan.
    Alla företag, nästan oavsett bransch, har mer eller mindre god personalvård.
    Inom TM är den ganska allmänt inte ens dålig, den är sämre än så.
    Alltså vill man inte ha någon personal, som kan prångla på folk en massa skit…?

  2. alina skriver:

    Bra artikel! Jag har en lite radikalt åsikt om saken: Jag tycker att telemarketing skulle förbjudas helt, som i Tyskland. Jag brukar söka okända nummer som har ringt mig via webben, t. ex. på http://www.tellows.se och se vem det är. Men det är förstås inte lösningen för problemet, det hjälper bara om man känner sig trakasserat att se vilka erfarenheter andra har.

    • foto136 skriver:

      Bortsett ifrån att ovanstånede bror då skulle vara utan jobb är jag dels skeptisk mot förbud, dels ser jag en annan svårighet med att förbjuda telemarketing nämligen vad som ska räknas som telemarketing och vad som räknas som kundtjänstarbete till exempel.

      Så till exempel kan man köpa saker via vår kundtjänst (jag jobbar inom Elgiganten), är det telemarketing?

      Däremot hävdar jag att man ska lagstifta om en minsta inkomst. En lagstiftad minimilön helt enkelt. Den vägen kommer många telemarketingföretag som lever på att tvinga ungdomar att sälja skit till skitlöner helt enkelt att tvinga stänga ned och den vägen skulle man åtminstone rensa bort de värsta rötäggen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s