Förslaget som gör mig förbannad – på sossarna

Sverige har för närvarande en konservativ regering. Låt oss till att börja med konstatera detta. Vissa av representanterna för denna konservativa politik hävdar själva att de är liberaler, men eftersom (marknads-) liberalismen och konservatismen ligger varandra väldigt nära och dessa liberaler dessutom lider av kommunistskräck á la stenhård blockpolitik blir det så att alla förslag som samtidigt stöttas av vänsterpartiet går bort. Resultatet, tillsammans med att det största partiet i regeringen, vad de än påstår om att vara nya är konservativa precis som de alltid varit, är en stockkonservativ politik som sett i grunden likadan ut sedan urminnes tider. Om ni tittar in på moderaternas hemsida, där man kan se deras gamla valaffischer, så ser man att om de inte anklagar vänstern för ett och annat propagerar de för frihet (läs: färre regler) eller – surprise surprise! – sänkta skatter.

Den första valaffischen jag stöter på med det innehållet är från 1921.

Bara som ett litet mått på hur konservativt moderaterna är. Eftersom nu moderaterna ensamma fick mer än hälften av rösterna (och därmed mandaten i riksdagen) som tillföll regeringen har vi i hög utsträckning en moderatregering.

Normalt sett brukar jag, när jag bloggar om politik, av den anledningen skälla på regeringen och i mångt och mycket moderaterna.

Nu tänker jag göra ett avsteg från den regeln.

Som man kan förvänta sig med en så idiotiskt tydlig blockpolitik som vi har i Sverige handlar socialdemokraternas skuggbudget mycket om att riva upp och göra så mycket som möjligt tvärt om om de får makten. Höjda skatter bland annat.

Och en av dessa skattehöjningar gör mig förbannad. Riktigt riktigt förbannad.

Grejen är den att när Alliansregeringen tillträdde 2006, och även när den ombildades 2010 hade vi en lite dum grej i svensk skattepolitik. Restaurangmat var i praktiken straffskattad.

För så där 10 år sedan sänktes nämligen matmomsen från 21 till 12 procent. Restaurangmaten har hela tiden haft vanlig tjänstemoms, alltså 25 procent. Så länge matmomsen var 21 procent var det här ju ingen stor fråga (om din lunch kostar 50 kronor jämnt plus moms blir det 62 spänn istället för 60 med moms) men med den sänkta matmomsen blir skillnaden plötsligt intressant (skillnaden blir 6 kronor istället för 2).

Nu hade man viktigare saker att satsa pengar på tyckte man under ett antal år, även om det här blev lite olyckligt, i synnerhet om man vill stödja lokalt företagande och miljömedveten matproduktion (det är bättre för klimatet med restaurangmat än frystorkad mikromat, inte minst på grund av frånvaron av vegetariska alternativ i det sista fallet).

Nu tyckte alliansregeringen att det var dags att rätta till detta och från och med första januari detta år är den här lilla olyckligheten åtgärdad. Oavsett om jag går hundra meter åt ett håll och köper en Tropicana på Coop Forum eller hundra meter åt det andra hållet och köper en Hawaii på närmsta pizzeria när jag är på jobbet betalar jag 12 procent i moms (det är exakt samma ingredienser på båda pizzorna).

Och det låter väl rätt vettigt tycker då i alla fall jag.

Det tycker inte Socialdemokraterna. I skuggbudgeten finns, endast en måttlig nedtrappning av jobbskatteavdraget (för de som tjänar mer än ungefär 85 000 kronor per månad).

Däremot tycker de att det är oerhört viktigt att restaurangmomsen höjs igen, nu när det inte lett till några vinster för restaurangnäringen på den vansinnigt långa tidsperioden av fem månader (och turistsäsongen inte har börjat!).

Och det gör mig tvärilsk!! Straffbeskattningar i olika former måste kunna motiveras. Så varför, Stefan Löfvén, är det så oerhört viktigt att AV RÄTTVISESKÄL återinföra straffbeskattningen av Restaurangmaten???

Frågan kan, om de känner sig manade, även gå vidare till sidan Alliansfritt Sverige som jag skulle rekommendera att man läser med mycket stor vaksamhet, för de är långtifrån hundraprocentigt sakliga i sitt sätt att kritisera regeringen och därmed stödjer en överdriven blockpolitik.

För sedan länge hävdar jag att om pajkastningen går så långt att man lägger mer energi på att kritisera motståndaren och plocka en retorisk poäng enligt de egna än att titta efter vilket resultat ens politik verkligen får, då är jag inte med! Därav att en av mycket få saker inom politiken som jag verkligen avskyr är riktigt betonghård blockpolitik.

Om det är Fredrik Reinfeldt eller Jonas Sjöstedt som står för dumheterna gör mig däremot fullständigt detsamma.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s