Litet eller stort avslöjande, det är frågan

När det är val i ett land, exempelvis Sverige, hör det till valrapporteringen att man även får se bilder på när kända personer röstar. Inte minst i de länder, och de är ganska många, som har kvar den tradition vi inte har i Sverige längre att det är den röstberättigade själv som släpper ned det igenklistrade kuvertet med sin röst (eller sitt röstkort eller liknande, där de har det systemet).

Men tänk er nu tanken att någon grävande journalist skulle undersöka saken närmare och komma fram till, säg att Anne Lööf inte röstade i valet 2006 med motiveringen att “själva valet tycker jag är ganska ointressant, det är maktkampen efteråt som ändå är den viktiga”. Tänk er situationen, och då pratar vi ändå om en vid denna tidpunkt okänd politiker. Förmodligen skulle denna kända politiker få äta upp det senare, om man nu, som exempelvis Anne Lööf, blir desto mer känd senare.

Jag är, ska sägas, fullständigt säker på att Anne Lööf inte gjort någonting på ren svenska jäkla dumt. Att jag tar just henne som exempel är beroende på att det är den mycket kända svenska politiker jag känner till som inte varit känd så förskräckligt länge. Jag hoppas inte minst hon själv förlåter mig för detta om hon skulle råka läsa detta.

Den främsta anledningen till detta är att alla politiskt aktiva jag träffat har i likhet med mig ett mer eller mindre utvecklat demokratiskt patos och att spotta demokratin i ansiktet på det sätt som det skulle vara att som aktiv politiker röstskolka skulle aldrig falla någon av dem in. Även om ganska många politiskt intresserade har den enligt mig mindre goda smaken att lägga mer energi på att kasta skit på “motståndarsidan” (alltså tydligt blockorienterade politiker) än att tjäna det folk som tillsatt dig. Inte minst en del av hanteringen av Sverigedemokraterna efter senaste riksdagsvalet visar på detta. Och nej, jag är fortfarande inte precis förtjust i Sverigedemokraternas politik men hävdar ändå att både folkviljan som valde in dem i riksdagen och de åsikter de framför ska respekteras och tas på allvar (det sista innebär att man utsätter dem för en faktagranskning som kan avfärda 9 av 10 förslag som trams, men det 10e förslaget ska inte struntas i för det).

Demokratin ska aktas, respekteras och vördas. Inte minst av dem som deltar i den. Till den sista gruppen räknas förutom politiker och tjänstemän även journalister. När jag läser på Aftonbladet och sedan Second Opinion att Lena Mellin röstskolkat sedan 1982 blir jag djupt upprörd.

En journalist i hennes ställning ska vara en av demokratins viktigaste vakter, att då inte vörda den ens så mycket att man själv masar sig till vallokalen är varken mer eller mindre skamligt. Vill hon inte ta ställning för ett visst parti, vilket jag kan ha rätt stor respekt för, rösta då blankt. Men visa dig i vallokalen, något annat är enbart skamligt!

Uppenbarligen ser varken Lena Mellin eller Aftonbladet det på samma sätt eftersom de utan problem presenterar denna nyhet, från början ganska högt upp på Aftonbladets hemsida. Granskningen från andra media verkar också lysa med sin frånvaro.

Vilket leder till den sorgliga slutsatsen att media förvisso granskar våra politiker (vilket de ska göra) men ingen granskar journalisterna, som alltså kan bete sig hur som helst (och stundtals också gör det!).

Sådant gör mig deprimerad!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s