Den historiska bakgrunden

I begynnelsen var Konungen. Det är inte på något sätt rojalistisk propaganda från min sida (även om jag nu råkar vara rojalist) utan ett historiskt konstaterande. Alla länder börjar med att någon bestämmer sig för att det här landområdet vill jag styra över, sedan får denna person (oftast en man) med sig tillräckligt många för att förverkliga denna idé. Sedan kan det för all del hända (rätt ofta om man ska vara ärlig) att en grupp tycker att detta område är för stort och skapar sig ett eget område eller att den maktlystne personen vi började med får smak på det hela och vill ha mer utrymme.

Just detta att det blir lite konflikter eller vilja att expandera är anledningen till att de flesta länder inte har jämna och fina landsgränser utan oftast rätt taggiga och ojämna.

Sedan är det ju alltså det där att denna kung har ett antal allierade som han då premierar på olika sätt. Denna väg skapas en maktelit. Ofta får denna maktelit olika former av formella tecken som visar på att man tillhör denna maktelit. Det vanligaste sättet är i form av adel. I många länder så utmärker man adeln genom att det märks på namnet. I England har man Sir och Lord, i tyskland von, i Holland van, jag tror af är den svenska varianten, men den är inte på något sätt allenarådande, allas vår numera avlidne komiker och musiker baron Povel Ramel t.ex. har ju alltså till exempel inte den typen av tillägg.

För en tre-fyra hundra år sedan var detta det enda sättet att komma upp sig i Europa. Alla de som då förde samhället framåt genom att bedriva handel blev i och för sig stenrika, men den officiella uppskattningen av deras stora samhällsinsats var lika med noll. Likadant med alla de bönder som också bidrog med ack så viktiga delar till samhället.

De som vill ha kvar denna gammaldags, mycket tydliga och officiella maktstrukturer, stark krigs- och polismakt (och här pratar vi krigsmakt, inte försvarsmakt) liksom en stark förankring mellan stat och kyrka (sekularisering? Vad är det för någonting?) kallas då för konservativa. De som vill behålla (konservera) denna maktstruktur.

De som ville ha lite makt och inte minst inte ville att staten skulle vara inne och peta så mycket utan ha en friare, lösare maktstruktur. Liberaler. Ju mer frihet desto bättre.

Här uppstår dock ett problem, det kan åtminstone bli ett problem. Liberalismen bygger i väldigt hög grad på att staten ska inta en Laissze-fairattityd (låt-gåattityd på svenska). Alla som någon gång läst sociologi eller ledarskap (eller har erfarenhet av ledarskap i stor utsträckning) vet dock att vill man ta ledningen över en grupp människor är låt-gåattityd ingen bra utgångspunkt. Den är närmare bestämt förödande dålig. Det finns det vetenskapliga bevis för (Kurt Levins forskning), dessutom har jag prövat själv, kan jag upplysa om och det är en förödande dålig utgångspunkt.

Det gör ju också att om liberalismen också ska svara upp mot sina idéer om mänskliga rättigheter och även de klart demokratiska inslagen i liberalismen så måste man ge upp de värsta frihetstankarna och inse att en viss reglering behövs människor emellan för att allt inte ska förvandlas till en slags levande illustration av Charles Darwin’s tes om den starkastes överlevnad som i princip är en rak motpol mot idéerna om humanism och mänskliga rättigheter.

Ett drastiskt exempel på detta är att om staten ska inta en låt gåattityd är liberalernas paradis… Somalia. Fråga amnesty eller Röda korset vad de tycker om att framställa Somalia som ett paradis. Ett land utan fungerande postväsende, utan fungerande bankväsende och utan fungerande både polismakt och krigsmakt där landet styrs av ett antal gansterledare. Afghanistan är ett annat bra exempel.

En annan variant är att varva liberalernas tes med socialistiska ideal. Där kommer då socialliberalismen in. En väldigt trevlig slutsats om ni frågar mig, jag identifierar mig ju som socialliberal. 

Men just den andra tesen som gör att jag ibland beskriver mig som demokrat och inte liberal. Den andra varianten, där man indirekt framställer Somalia som ett ideal, vill jag nämligen inte veta av. Det gör också att när liberaler samtidigt har tydlig fobi för socialism, då hissar jag varningsflagg. Det finns dock tillfällen när det är på sin plats, som när en marknadsliberal bekant jag har påpekade att det har sina uppenbara faror att framställa Kuba som ett föredöme inom miljöområdet (Kuba släpper ut väldigt lite CO2 per person, vilket helt enkelt beror på att man har som medveten strävan att bromsa den tekniska utvecklingen i landet just av miljöskäl. En taktik som ju har sina uppenbara problem inte minst inom det medicinska och humanistiska området).

Jag har också haft en chef som ganska tydligt framhävde Darwins tes om den starkes överlevnad som ett självklart ideal även människor emellan. Jag hoppas jag inte visade alltför tydligt när han sa det vad jag tänkte om det just då…

Men detta med Somalia som ideal, tänk på det när företrädare för exempelvis Timbro eller någon av ledarskribenterna på SvD (utmärkt tidning för övrigt, bortsett från ledarsidorna) pratar sig som mest varma om friheten. Om ni också tittar på när de börjar prata om förbud och regleringar så visar det sig allt tydligare att dessa marknadsliberaler (som de själva kallar sig) i hög grad är vår tids konservativa. Alltså de som på ett eller annat sätt skaffat sig någon form av maktposition som ser som främsta politiska tes att de och deras gelikar ska få behålla sin maktposition.

Liberalerna har blivit konservativa.

Detta får du dock aldrig läsa om i tidningen. Antingen därför att jag är ute och cyklar (går inte att utesluta, men jag tror förstås inte det själv) eller beroende på att en av de grupper som fått väldigt mycket makt och har väldigt få regleringar att hålla sig till är… kommersiella massmedia.

Ska sist och slutligen be att få understryka att detta är min personliga mening som naturligtvis kan och bör disskuteras. Jag är medveten om att sådana här inlägg kan ha ganska mycket inslag av besserwisser men ber att få understryka att det inte är en medveten strävan från min sida, tvärt om. Har någon synpunkter så mottages dessa tacksamt.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den historiska bakgrunden

  1. Emil Svensson skriver:

    Ja. Nu har jag väntat ett tag med svaret så jag kunnat tänka igenom det ordentligt.

    Till att börja med vill jag säga att det enskilt största problemet jag har med detta inlägg är hur du definerar liberalismen. Ett land där staten helt upphört att existera men där människor fortfarande fritt kan ingå och utgå ur sociala sammankomster (till skillnad från det socialistiska idealsamhället där det visserligen inte finns någon stat men där människor heller inte har rätten att fria verka) kalla anarkokapitalism. Det finns visserligen vissa människor som anser att detta samhällsystem är det enda accepterbara då det är det enda där det finns en tillåten instutition som har ”rätt” att utöva våld på medborgarna.

    Problemet med detta synsätt är många och det är inget som jag själv skriver under på. Det finns faktiskt inte särdeles många liberaler till höger om dig som tycker detta är rätt väg att gå. Istället finns då det som kallas laizzes-faire med en nattväktarstat. Det är denna idé som s.k. nyliberaler/libertarianer, klassiska liberaler och helt enkelt den stora massan av s.a.s. ”riktiga” liberaler anser vara det rätta samhället.

    Under nattväktarstaten så säkerställer staten just de grundläggande mänskliga rättigheterna. Större delen av världens liberaler accepterar att det anarkokapitalistiska samhället inte skulle fungera och säger därvidlag att nej. Staten skall garantera vår säkerhet både inhemsk och utländsk och ska se till att ett oberoende och säkert rättsväsende finns att tillgå. Sen utöver detta kan vi sakta vandra vänsterut där många även anser att ett grundtrygghetssystem måste finnas (t.ex. så kan inte individer ställas till svars för naturkatastrofer eller en plötslig nedläggning och då bara lämnas att dö) och även vissa vidare tycker att staten ska garantera även högre utbildning (detta motiveras med equal footing där tanken går att en individ inte får välja sina föräldrar eller deras ekonomiska situation och att samhället därvid kan garantera möjligheten till högre utbildning för att säkerställa alla en jämlik chans att ta sig framåt i världen. Här ska även tillägas att en liberal tankegång då inte bör vara att alla SKA skaffa sig högre utbildning utan att möjligheten bör finnas). och i vissa fall även andra saker.

    Detta ovan kan dock ännu inte riktigt ses som socialliberalism. Det kan tänkas vara varvat med vissa socialistiska tankegångar men om gränsen mellan liberalist och socialliberalist står vid accepterandet av en stat borde någon ta ett snack med rätt många människor. Alltså tror jag att även om jag skriver under på vissa ”socialistiska idéer” så tycker jag själv inte att jag är socialliberal och det tycker nog ingen annan heller förutom kanske anarkokapitalisterna. Så vad jag tycker du gör är att du ställer upp en halmgubbe där du säger ”se på de onda liberalerna till höger som vill ha det som i Somalia” och sen argumenterar du mot densamme halmgubbe. Det är en s.k. oärlig retorik som jag tycker är lite väl polariserande och faktiskt en aning nedlåtande.

    Vidare ska det sägas att Somalias stora problem är inte brist på stat utan att de har för många. De har en shariastyrd koalition i söder och en officiell i norr. Utöver detta finns det spridda koalitioner lite överallt. Detta är INTE en liberal dröm. (Som bevis för detta kan sägas att freedom house har gett just Somalia lägsta rankingen på båda sina frihetsindex och landet betecknas som ”inte fritt”)

    Sen är även ditt klagande på SvDs ledarsidor onekligen tämligen märklig. Så du tycker vi ska reglera massmedia? Den tredje statsmakten, den som är till för att kunna granska staten utan hinder. Notera att stater som hindrar massmedia och reglerar den inte är vad vi skulle kalla bra stater. Inte alls! Och även om vi skulle acceptera detta har jag svårt att se mig som konservativ eftersom jag försöker försvara SvDs ledarsideskribenters ”maktposition”. Du däremot som erkänner dig som rojalist är alltså liberal trots att du vill behålla en instutition som plågat mänskligheten under en stor del av sin existens. Nejdu den här argumentattionen får du nog gå igenom en gång till…

    Nu blev det långt och jag hinner inte läsa igenom allt… men jag hoppas min poäng gick fram, cheers!

  2. Markus skriver:

    Tack för mycket matnyttiga kommentarer, du har fått ett helt blogginlägg som svar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s