Till minne av Johnny Munkhammar

Johnny Munkhammar har precis, enligt vad jag läste i Metro i morse förlorat kampen mot Cancern han burit på en tid.
Han blev inte ens 38 år gammal.

Jag sitter och skriver detta blogginlägg på en mobil som inte är alldeles lämplig för större internetsökningar, innan jag publicerar detta inlägg ska jag dels dubbelkolla så uppgiften stämmer, dels kolla om jag kan lägga ut den krönika jag själv läste i metro om detta dödsfall, skrivet av en person som inte bara träffat Johnny Munkhammar utan till och med var nära vän med honom. Som alltså strängt taget är bättre lämpad att skriva om detta dödsfall än vad jag är.

Som alltid när en så här pass ung människa rycks bort smyger sig känslan av overklighet in. Oavsett vad man ansåg och anser om de åsikter Johnny Munkhammar framförde som en av de framträdande personerna i den nyliberala tankesmedjan Timbro så är det en stor förlust, inte minst för hans familj.

Som allt för ofta tidigare får man reda på nu, blott allt för sent, de positiva sidor Johnny Munkhammar hade. Lite undrar man faktiskt om Gud t.ex. hade en tanke med att just Munkhammar lär ha varit en person med en sällsynt god förmåga att ta vara på varje dag.

En förmåga det är omöjligt att inte se som positiv.

Munkhammar hade också ett engagemang för de saker han gav sig in i som det också är svårt att inte imponeras av. (det har jag själv sett). Speciellt om man själv är t.ex. politiskt intresserad.

Munkhammar levde också i en värld fullständigt annorlunda än min. Han var VD för ett företag, forskningschef vid ett forskningsinstitut i Bryssel, framgångsrik författare och innehade också dessutom nått en god position inom Svenskt Näringsliv och även inom tankesmedjan Timbro. Han var även krönikör för två tidningar.

Jag har inte mycket att sätta emot där, bara att säga det rakt av. För Munkhammar handlade den politiska övertygelsen i mångt och mycket om att sådana som han inte ska stoppas av krångliga regler och bromsas av ett alltför stort skattetryck.

Det är en helt annan utgångspunkt än jag som kommer från en klart vänstergängad familj och fått tesen om de giriga och förtryckande storföretagen mer eller mindre med modersmjölken.

Det innebär självklart att vi hade olika åsikter på många punkter, även om jag misstänker att vi skulle ha kunnat ta varandra i hand när det gäller hyllandet av driftiga entreprenörer, något jag själv kommit att bli förtjust i på senare tid. (okej, det börjar bli ganska många år nu).

Det innebär inte att jag hade någon som helst rätt att avfärda Munkhammar eller hans teser. Ty jag har lika svårt att sätta mig in i hur hans liv var som jag på goda grunder misstänker att jag har svårt att sätta min in i hur hans liv var.

Det är genom att lyssna på varandra som den underbara förnuftiga dynamik som en demokrati hålls levande.

Från en person med stark övertygelse om saker och ting till en annan.

Vila i Frid Johnny Munkhammar!

Artikeln i Metro: http://www.metro.se/kolumner/slosa-inte-tid-vid-det-trakiga-bordet/EVHlho!8pm3bYkKMSfA/

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s