Det är ju till och med brottsligt…

I mitt förra blogginlägg så skrev jag om hur min bild av vad som hände i Knutby 2004 och inte minst vilka som var direkt inblandade i gräsligheterna, brutalt kastats på ända när jag fått läsa Åsa Walldaus version, vilken kommit mig tillhanda genom Bert Karlsson och Rimbo Biblioteks försorg. Jag citerade också där ett ställe där Åsa Walldau hävdar att det är olagligt att anklaga folk för brott. För att återkomma till det exakta citatet

Det är ju till och med brottsligt att anklaga människor för brott. Men inte mot oss, inte mot mig, tydligen. Jag har ända sedan mordet fått dras med elaka ankagelser om att jag skulle vara medskyldig, kanske till och med huvudansvarig för mordet och mordförsöket.

(Karlsson & Walldau 2007, sidan 267)

Walldau uttrycker sig precis så halvdant som är ganska vanligt bland personer som inte är jurister själva, eller åtminstone har läst juridik, eller i alla fall har vana vid att läsa offentliga handlingar och uttrycka sig på ett liknande sätt (vilket jag är som resultat av den akademiska utbildning jag har).

Naturligtvis är det inte olagligt att anklaga folk människor för brott. Det är ju inte olagligt att polisanmäla någon, det hade ju blivit absurt! Vad hon däremot menar är att det är olagligt att falskeligen anklaga någon för brott i offentliga sammanhang.

Min tanke med detta blogginlägg är att faktiskt reda ut vad det är som gäller i detta sammanhang. Det är inte helt lätt, och har krävt att jag tagit en ordentlig djupdykning på www.notisum.se. Tack och lov har både Notisum och våra vanligaste webbläsare, inklusive Google Chrome som jag använder, en bra sökfunktion, annars skulle jag få nysa byråkratdamm ur näsan hela helgen. Det kommer att bli tillräckligt formellt som det är (så ni är förvarnade).

Det speciella med just förtal är att det finns omnämnt på tre ställen i lagboken. Nämligen Brottsbalken, Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen. Yttrandefrihetsgrundlagen anser jag inte nödvändig att citera i detta sammanhang, det innebär inte att den är oviktig, det är ju tack vare den jag kan sitta här och tycka till! Grunden i det som skrivs där är att man får tänka, tycka och säga vad man vill så länge man inte svärtar ned en annan person. Det vill säga samma anda åtminstone på slutklämmen, som på de båda andra ställena. Dessa använder tack och lov, men ganska väntat, ungefär samma ordval, så jag tänker bara citera brottsbalken.

§1 och §2, 5 kapitlet brottsbalken.

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

Åsa Walldau utpekades som klandervärd i sitt levnadssätt. Inte omöjligt var det journalisternas avsikt att utsätta henne för andras missaktning (annars hade de inte skrivit som de gjort väl?).
Sedan kommer dock ett stycke som gör det hela lite knepigare. Journalisten kan sägas vara skyldig att uttala sig om Knutbymordet, eftersom det var en så pass unik händelse att det absolut kan sägas ha nyhetsvärde och det dessutom rätt säkert många gånger var den enskilde journalistens närmsta chef som gett order om den saken.

Men sedan kommer det “…och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den…”. Jag börjar så smått misstänka att många ansvariga utgivare tror att det står eller och inte och. Tyvärr är det också den uppfattningen de saluför i pressen och alltså den uppfattningen de ger gemene man. Det är alltså inte så att ett examensbevis från journalisthögskolan tillsammans med yrkeslegitimation ger dig rätt att skriva vad … som helst.

Då är ju frågan: Gick det relativt smidigt att motbevisa de påståenden som, enligt Walldau (som också är part i målet), kom från Helge Fossmo med advokat, om Walldaus suspekta leverene och den beskrivning som då gavs av henne? Gick det relativt lätt att motbevisa den saken så är ju det hela klart nu. Åsa Walldau beskrevs på löpsedlar som flera miljoner svenskar läste som en suspekt figur som varit mer eller mindre medskyldig till mord på sin syster bortsett ifrån att hon beskrivs som en obskyr sektledare, en beskrivning som vad jag förstår är minst av allt nyanserad, för att uttrycka det milt (det var nämligen en grupp som styrde i Knutby, absolut inte någon enväldig ledare).

Men sedan kommer det till §2. Paragrafen är formulerad så enastående rörigt att jag inte riktigt får logik i den, men omfattningen blir ju betydande om uppgiften går ut i båda kvällstidningarna, tillsammans över två miljoner läsare (de säljs i ungefär 800 000 ex om jag minns rätt, men flera personer läser rätt ofta samma tidning, dessutom tillkom redan då hemsidorna).

Grunden är anser jag att samtliga de ansvariga utgivare som var aktiva vid tiden för Knutbymorden och varit med och skrivit om Åsa Walldau förtjänar ett år vardera på kåken.

Nu finns emellertid en paragraf i Yttrandefrihetsgrundlagen som blandar sig i detta sammanhang:

5 § Den som skall döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick. Han bör alltid uppmärksamma syftet mera än framställningssättet. Om han är tveksam, bör han hellre fria än fälla.

Denna paragraf är lite konstig. Det är inte det att jag motsätter mig första meningen. Den skriver jag under på till 120%. Men nästa mening ger faktiskt, om inte domstolen som dömer har ganska stadig ryggrad, journalister möjlighet att skriva precis vad som helst. “Han bör alltid uppmärksamma syftet mera än framställningssättet” står det ju.

Alltså: Om syftet är att ge allmänheten en korrekt och fullständig bild av vad som låg bakom händelserna i Knutby, vilket journalisten alltid kommer att hävda är ju syftet snövitt och journalisten går fri.

Man måste alltså bevisa att journalisten var ute efter att sälja en snaskig historia och mer eller mindre sket i sanningshalten för att kunna fälla dem. Och det blir ju svårt.

Detta är ett av många hål i det svenska rättsskyddet för enskilda medborgare jag anser rakt inte är nödvändigt. Hade man bara skrivit in den första meningen i ovanstående paragraf hade förtalslagstiftningen varit konsekvensetisk. Snackar du skit om någon är det förtal helt enkelt. Men i och med mening nummer två blir förtalslagstiftningen sinnelagsetisk och det där blir ju väldigt märkligt.

Man måste alltså vara en ondsint jävel till journalist som ser som sitt jobb att kasta skit på folk för att överhuvudtaget kunna dömas till förtal, oavsett hur mycket lort man skriver. Eftersom sådana journalister är rätt ovanliga, och dessutom inte brukar strö bevis omkring sig, blir alltså svenska medborgare i praktiken rättslösa mot trångsynta journalister som, som en konsekvens av trångsyntheten, inte riktigt är hundraprocentiga i sin källkritik.

Som en sista notering på detta blogginlägg kan jag notera att Åsa Walldaus bok, precis läst, kastar ett tragikomiskt löjets skimmer över det blogginlägg chefredaktören för Expressen, Thomas Mattsson, skriver om yttrandefrihetskomitténs otroligt flata slutbetänkande. Det finns för övrigt att läsa på följande länk:

http://bloggar.expressen.se/thomasmattsson/2012/08/goran-lambertz-tuffa-vecka/

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s