“Stolhet, det är nog människans minst lönsamma egenskap”

Den här rubriken är inte bara ett citat, vilket ni säkert räknat ut, det är dessutom en del av en replik. Närmare bestämt en del av en replik Claes Månssons karaktär Gunnar yttrar i Peter Dalles TV-komedi Jävla Kajsa.

Den här repliken är lite intressant. För det första är den ofelbart komisk eftersom karaktären som yttrar den är en pragmatiskt lagd egocentriker (den kombinationen är ganska vidrig förresten) som nog kanske borde minska på stoltheten så mycket att han tar in när hans omgivning försöker tala om för honom vilken skithög han är lite oftare. Vilket inte hindrar att han har en poäng.

Gränsen mellan att vara stolt och att vara mallig är ibland väldigt tunn. Exempelvis tror jag mig om att kunna formulera mig, framförallt i tal men även i skrift. Det hindrar inte att jag just nu har problem att hitta de rätta orden för vad jag vill ha sagt. Om min stolthet då skulle få mig att bara skriva på som jag först tänkte utan att tänka på att folk kan missförstå eller rent av (om jag skriver  något riktigt tokigt) ta anstöt så har alltså min stolthet lett mig kapitalt galet. Jag tror detta exempel faktiskt är det bästa sättet att formulera vad jag vill ha sagt.

Varför skriver jag då om detta? Vad var det som fick mig att börja tänka i dessa banor? Jo en uppgift som vinkade förbi som hastigast i senaste avsnittet i konsumentprogrammet Plus. Förtroendet för våra fastighetsmäklare är inte särskilt högt, vad jag hörde i en undersökningen som refererades till i det programmet. Bara 5 procent av Sveriges befolkning har högt förtroende för våra fastighetsmäklare. Det är ingen särskilt upplyftande statistik.

Ett av de två yrken som har ännu sämre statistik är journalister!!

Å ena sidan bör journalistkåren inte gå omkring och tycka de är värdelösa. Det blir ingen bra medierapporting av det. Nyhetsförmedling där jantelagen fått fullt spelrum blir inte bra. Å andra sidan, om man ser krönikor och en videoupptagning från presskonferensen som hölls när Martin Schibbye och Johan Persson där intrycket av väckelsemöte och attityden av “fy fan vad vi är bra” (även i krönikorna!) och ser frånvaron av självkritik i vår nyhetsrapportering och å andra sidan ser denna uppgift om vilken trovärdighet de har, då börjar det på ren svenska lukta ankskit!

Jag kommer att tänka på en replik som Erika Berger har i “Män som hatar kvinnor” där hon menar att de inte ska gå ut med en dementi eller liknande ihop med att Mikael Blomkvist blivit fälld för förtal. Om jag minns rätt så menar hon ungefär att då har vi ju ingen stolthet kvar. Och det är precis det som är grejen! Att ingen av våra stora nyhetsredaktioner har skrivit en artikel eller gjort ett inslag liknande när jag skrev ett blogginlägg En pudel. Av missriktad stolthet så vägrar de erkänna när de gör fel i tron att de ska förlora i auktoritet den vägen, totalt blinda för att om läsarna kommer på dem med att slarva med källkritiken eller rent av då och då medvetet lura läsarna så förlorar de i auktoritet just genom att de inte tar tillbaka uppgifterna!!

Sådant kan till exempel leda till att man gör som jag som inte köpt en kvällstidning på åratal, bland annat inte en enda efter att jag flyttade hemifrån för snart ett år sedan, och nu även har sagt upp min Aftonbladet-Plus-prenumeration eftersom jag inte vill stödja Aftonbladet med de 348 kronor om året som det kostade. Jag tycker inte de är värda de pengarna helt enkelt.

I detta fall är det ju bara att konstatera att för Aftonbladet så stämmer rubriken rent bokstavligt, eftersom de förlorar pengar på det.

För övrigt anser jag…

…att jag nog borde ha börjat med att kolla www.svd.se istället för www.aftonbladet.se långt tidigare för att se vad som hänt i världen. Åtminstone än så länge ångrar jag inte ett ögonblick att jag bytt nyhetsleverantör.

…att det är ett utmärkt sett att disponera sin semester att knarka Agatha Christie-filmatiseringar på Netflix.

…att tangentbordet på min laptop fungerade utmärkt för att skriva längre texter som detta blogginlägg, även om det separata tangentbordet är skönare så duger även detta alldeles utmärkt efter lite invänjning.

…att Amerikanska folket valde rätt president sett till de båda huvudkandidaterna men att även USA borde försöka lämna i-praktiken-två-kandidater-valen och även titta på andra kandidater. Min personliga favorit var (surprise surprise!) den gröna kandidaten.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s