Till mitt kära fosterland

Låt mig först och främst erkänna en sak som är ganska ovanlig (-t att man erkänner i mitt läge). Jag är patriot. Det finns många saker jag älskar med Sverige, det land jag växt upp i och som jag levt i hela mitt liv. Visst kan kontakter med andra kulturer berika ens liv, visst är det så att det faktum att min flickvän inte är svensk adderat en extra dimension i vår relation. En dimension som jag uppskattar.

Jag ska heller inte påstå att Sverige är utan skelett i garderoben (det vore ren lögn) men jag är som sagt patriot. En sak jag uppskattar med Sverige är också att de flesta jag träffat som kommer från andra länder har faktiskt känt sig välkomna här. Sverigedemokraterna till trots.

Jag tycker om den svenska maten även om det av ren bekvämlighet blivit mycket pasta för mig på senare tid. Men jag gillar svensk husmanskost, det gör jag. Nu var det förresten vansinnigt länge sedan jag åt svinnjure med brunsås och kokt potatis (Gud! Jag blir hungrig bara av tanken!). Kanske ska försöka svänga ihop lite husmanskost nu när jag har tid (kan inte laga njure tyvärr!). Det enda jag kan anmärka på svensk husmanskost är att det vegetariska kanske inte är så anslående vanligt, men även de alternativen finns.

Och jag gillar det svenska vädret. Jag gör faktiskt det. När ni som läser detta kommit så här långt i texten kommer en del av er att tro att jag har förlorat förståndet och en del av er kommer inte att ändra den uppfattningen hur mycket jag än försäkrar att jag inte blivit sinnesrubbad eller någonting. Jag älskar det svenska vädret.

Svenskar är en av få grupper människor i världen som pratar om vädret. Mycket riktigt så är det en av de saker jag fått förklara för ovan nämnda flickvän. Varför pratar svenskar om vädret hela tiden?

Av den enkla anledningen att det finns något att prata om! Exempelvis tropikerna och polartrakterna (okej, finns sådana i Sverige också) har i praktiken bara två årstider. Och dessa årstider bjuder på ett relativt enahanda väder. En varm period med mycket sol och en relativt kall med mycket nederbörd. Så ser det ut i stora delar av världen.

Så ser det inte ut här och det är ingenting jag beklagar! Tvärt om.

Att ha fyra årstider är enligt min mening toppen! Som nu när även jag börjar tröttna på vintern, man längtar efter vår och värme och hinner inte längta många veckor innan plusgraderna kommer smygande. Inte i en följd till att börja med utan lite i taget så där så man anar att våren är på väg. Lite trevande nu i mars och sedan kommer det att smälla till i April och till valborg sitter man och förundras över att det bara var en månad sedan snöslasket försvann. Sedan kommer mer och mer värme och precis när högsommarvärmen börjar bli väl jobbig i slutet på Augusti så svänger det över och blir klara och kyliga dagar, hösten kommer med sina vackra färger, sitt mörker  och inte långt efter novembermörkret kommer snön och lyser upp den sista månaden av mörker innan ljuset kommer tillbaka och Januari och Februari kommer med sina långa och ljusa vinterdagar och nu har jag hunnit året runt.

Och blir det en riktigt gråmulen vinter (varit med om det också) så minns man den soliga vintern som var innan. Blir det en regnig sommar (och det händer ju) kan man drömma sig tillbaka till år som var soliga.

Blir det en riktigt klar (och kall!) vinter kan man börja skoja om att lägga sig i frysen och värma sig och vårvärmen blir mer välkommen än någonsin och blir det en riktigt gassig och varm sommar så kan man skoja om att inte klaga med tanke på hur vi hade det i vintras.

Det är verkligen underbart.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s