Första intrycket och vikten av att det håller

Man brukar säga om både människor och allehanda prylar som vi omger av nuförtiden att första intrycket är väldigt viktigt. Men minst lika viktigt är att första intrycket inte följs av en besvikelse när man upptäcker att en djupare granskning visar att det första intrycket inte håller – eller rent av är direkt vilseledande.

Inte minst när det kommer till prylarna så finns det två sätt att förhålla sig till när det senare dyker upp. Antingen kan man rycka på axlarna åt det senare och liksom stanna kvar i första intrycket eller så kan man bli rundligt besviken och lära sig de vanligaste knepen tillverkarna använder för lura oss och sedan göra sitt bästa för att manövrera runt dem.

Jag försöker åtminstone höra till kategori nummer två. Jag säger inte att jag alltid lyckas, var vänlig notera det. Till detta hör att jag försöker tänka på att helt enkelt inte lita på första intrycket.

Desto mer glädjande tycker jag det är med saker och ting som inte bara ser bra ut till en början och sedan visar sig fungera lika bra i praktiken. Om inte bättre. Inte minst med saker som vi använder i vår vardag.

Låt mig börja med en sak jag gnällt på tidigare och som jag lär fortsätta gnälla på ett bra tag framöver. Mjukvaran på den dator jag sitter och skriver detta på. Samsung är nämligen bedrövliga på att skicka med bloatware (alltså programvara, software på engelska, som bara stökar till i datorn). Och dessutom är en del av den mjukvara som skulle kunna vara riktigt användbar så vansinnigt illa disponerad att det gör den betydligt mindre användbar. Ovanpå eländet så har jag märkt att två av de programvaror som jag använder rätt mycket, Skype och Spotify, dessutom drar ned datorns prestanda betydligt mer än vad jag tror egentligen är nödvändigt. Inte minst Skype har här en hel del att jobba på.

Vad beträffar övrig mjukvara har jag en hälsning till Samsung om de vill ha kvar mig som datorkund: Gör om och gör rätt den här gången! Annars är risken stor att det inte blir någon mer Samsung-laptop för min del. Inte minst Samsung Control Panel är en orgie i tillkrånglad programvara som dessutom är ganska buggig.

Intressant är att samma sak som PC-sidan av Samsung misslyckats så kapitalt med har telefonsidan av Samsung lyckats desto bättre med. Det speciella med Samsungmobiler, speciellt de nya, är nämligen just att de är relativt befriade från bloatware och att den märkesegna programvara som finns faktiskt fungerar helt okej och faktiskt många gånger tillför något. I varierande grad. S Voice hör till de funktioner som inte tillför så jättemycket. Den animering som finns på stora S3 (och Note 2 tror jag) som gör att det blir små ringar på vattnet när man rör fingrarna över låsskärmen har inte hängt med ner till S3 mini och jag saknar dem inte. Mitt Samsung Accont tror jag nästan jag glömt uppgifterna till redan nu.

Däremot fungerar Smart Stay helt okej även för mig med glasögon (telefonen detekterar att jag läser något eller så och stänger inte av skärmen medan jag läser), smart alert är helt underbart. Det gör det möjligt för mig att få reda på att någon ringt eller messat utan att ens ta upp telefonen ur telefonväskan! Det funkar så att har någon ringt eller messat så vibrerar mobilen till när jag lyfter upp väskan. Bäst av allt är att funktionen inte agerar om jag fått en facebookavisering eller liknande umbärliga aviseringar. Den kräver att jag lyfter mobilen ganska häftigt men fungerar alltså med marginal godkänt.

Bäst av alla funktioner måste dock Direktsamtal vara. Jag vet inte vad recensenterna har för skumma telefonvanor som faktiskt tycks ha missat hur underbar den här funktionen är. Nu lär de finnas personer som typ aldrig bestämmer sig för att ringa någon istället för att messa men låt mig då komma med ett typexempel på när denna funktion är helt underbar: När man fått ett meddelande på sin mobilsvar. Istället för att gå ur messet, gå ur meddelandefunktionen, gå in i telefonen, slå upp telefonnumret till mobilsvaret alternativt trycka in det (det blir ungefär lika många tangenttryckningar i mitt fall i alla fall) och ringa, sammanlagt fem steg, varav ett kräver minst tre tryckningar, så lyfter jag bara telefonen till örat. När samtalet är över kan man som vanligt ta bort messet. Jag har verkligen inte använt denna funktion så jättemycket (har ingen jättetrafik på min telefonsvarare) men redan blivit småkär i den.

Ovanpå detta allt smått och gott som finns i grundversionen av Android 4.1 Jelly Bean (det finns verkligen gått om godis där!!), inte minst med den helt otroligt flexibla låsskärmen där iOS, om det inte skett något otroligt radikalt jag inte känner till, inte ens är med i matchen!

Första intrycket var bra, sedan blir det bara bättre och bättre!

För övrigt…

…fungerar Invisible Shield (skärmskydd av premium-modell) precis så bra som jag förväntat mig under de 2 ½ veckor jag haft telefonen men tycker fortfarande det är för tidigt att göra någon djupare analys.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Första intrycket och vikten av att det håller

  1. Mattias skriver:

    Jag brukar tänka så här: Det första intrycket är viktigt, eftersom det förhoppningsvis gör mig nyfiken på det andra.
    Att tänka så ger ibland förväntade resultat…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s