Motionsfunderingar

För sisodär tre timmar sedan så tänkte jag först ta en promenad, men sedan tittade jag ut genom fönstret och bestämde mig för att ta en cykeltur istället. Det är absolut inte ett beslut jag ångrar.

Jag måste säga att även om jag går väldigt mycket (det blir gärna så om man inte har bil och i stort sett allting man behöver nå ligger inom 15 minuters promenadavstånd) så är cykling motionsformen framför alla andra framför mig.

Just denna gång körde jag ut från Rimbo, där jag bor, ut mot Uppsala. En mil från Rimbo, ganska nära det lilla samhället Gottröra svänger jag av på en liten väg upp emot det lilla samhället Rånäs. Ett par kilometer in på den vägen kom jag fram till något jag nog tänkt tidigare, fast inte lika tydligt.

Om du inte är road av motion har du bara inte funnit rätt motionsform. Simma, spring, cykla, åk skridskor eller skidor (ja, antagligen på vintern då) eller något annat som jag inte tänkt på just för stunden, vad du väljer att göra är upp till dig. Det finns att välja på, jag är säker på att alla kan hitta något (lägg märke till att styrketräning, som kan vara aldrig så nyttig inte räknas till den typen av motion som jag tänker på nu, däremot räknas crosstrainer, löpband, motionscykel och roddmaskin, huvudsaken är att det är något där du kan hålla på en stund).

Det jag gillar med cykling är dels att jag samtidigt som jag motionerar också kan ge mitt intresse för ingenjörskonst/teknologi rätt stort utlopp genom att träna bromsteknik och sträva efter att hitta ideal växel och även experimentera med hur ofta jag ska växla, hur ofta jag ska ta rast med mera.

Det andra är att jag upplever det inte som särskilt ansträngande. Till skillnad från löpning, som jag också hemfaller åt emellanåt där jag känner tydligt mest hela tiden hur jag anstränger mig upplever jag inte cyklingen som särskilt ansträngande, knappt ens i uppförsbackarna. Upplevelsen är att det är ungefär lika ansträngande som en rask promenad. Med skillnaden att den raska promenaden inte ger den himmelska njutningen jag upplever när man fått upp farten och sveper genom en kurvkombination, gärna i en svag nedförsbacke förstås.

Vägen upp mot och genom Rånäs, Råby och Ekebyholm är cirka 2 mil ren njutning på cykel. Inte minst i bra väder. Lagom kuperat, kurvigt och vacker natur runt. Dagens cykeltur var i stort sett 1 timme och 20 minuter ren njutning. Även om jag inte tokspurtade någon gång och kände det som att jag tog det rätt lugnt kom jag 3,2 mil på den tiden. Snitthastigheten blev 23 kilometer i timmen.

Inga problem att slå det med en moped tänker du kanske. Och en motorcykel går naturligtvis klart snabbare. Sant. Nja, här kommer då några siffror som är svåra att åstadkomma med mopeden. Förutom att jag stoppade rekordlite för att vara mig (pulsmätaren visar bara 6 minuter mer än cykeldatorn, jag övade på att dricka i farten) som inte är så viktigt just nu förbrukades nästan 1200 kcal, sannolikt mer än dubbelt så mycket som det skulle bli på mopeden, dessutom hade jag en snittpuls på 147 och maxpuls på 180.

Med andra ord: Jag njöt i fulla drag av att svepa längs den lilla vägen i 25 till 30 kilometer i timmen, njöt av känslan av fart, njöt av att bli ett med maskinen jag har under mig, njöt av det oerhört vackra vädret och funderade något på vad familjen jag cyklade om, inte minst barnet som fanns i säte på pakethållaren, tänkte när jag utnyttjade en nedförsbacke till att cykla om dem i god fart. Samtidigt fick jag riktigt bra konditionsträning. Samtidigt förbrändes onyttigheterna från gårdagskvällen.

Inte lätt att hitta något att klaga på då precis. Själv försökte jag inte ens!

Och för er som undrar: min cykel är en Nishiki, alltså halvbra fabrikat (kostade cirka 5 000 för tio år sedan) , 21 växlar vilket inte är direkt extremt och cykeln är klart vardagsduglig, absolut ingen racer eller så. Jag cyklade i cykelbyxor och cykeltröja men t-tröja och shorts funkar naturligtvis det också. Jag har i snitt cyklat 20-30 mil om året de senaste 15 åren, vilket inte är så vansinnigt mycket om ni räknar efter. Just i år har det blivit mer, någonstans 50-60 mil. Fortfarande mycket långt från de 1000-2000 mil per år elitmotionärerna cyklar. Cykling behöver inte vara en materialsport/motionsform och ni behöver varken koffein, kokain, amfettamin eller epo på den här nivån. Vore bra om tävlingscyklisterna skulle kunna lära sig det i större omfattning också vad det anbelangar.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s