Låt mig presentera ett nytt ord – Veganofobi

Innan jag kommer in på själva ordet ska ni först få en liten bakgrund. Om jag äter tre skivor ost á 20 gram till frukost, då jag också dricker ett glas mjölk, äter ett hekto nötkött till lunch och middag och två skivor smörgåsskinka á 10 gram till mellanmålsmackan, så får jag totalt den dagen i mig i runda slängar 85 gram protein den dagen får djurriket, varav endast hälften är från kött. Totalt den dagen kommer jag förmodligen upp i cirka 1 hekto, där hälften av det är ovolaktovegetariskt, det vill säga kommer inte från kött eller fisk. Om jag dessutom skulle äta det proteintillskott vissa personer på gymmet skulle rekommendera skulle det addera ytterligare cirka 75 gram protein om dagen, sannolikt mjölkprotein (det brukar vara det). Alltså totalt närmare två hekto.

Det är bara ett litet problem. Enligt livsmedelsverket är proteinbehovet för de flesta vuxna människor cirka 0,75 gram per kilo kroppsvikt. Eftersom jag väger 66 kilo innebär det att jag har ett proteinbehov på runt 50 gram per dag. Nu tränar ju jag så jag skulle tro att jag ligger lite högre än så, men låt säga att jag behöver få i mig ett hekto protein de dagar jag tränar och 50 gram de dagar jag inte gör det.

Jag behöver alltså ungefär hälften så mycket protein som jag skulle få i mig om jag nu skulle äta som ovan (vilket jag inte gör, men jag tror jag hör till undantagen). Det här går inte förbi obemärkt. Njurar och matspjälkning ansträngs när de ska bryta ned proteinerna, mjölkproteinet i ost, mjölk och proteintillskott är till stora delar fosforhaltigt protein, kasein, som är extra svårt att bryta ned. Charkuterivarorna är, mycket på grund av tillsatser som nitrit, bekräftat cancerframkallande.

Ovanpå att min kropp blir överansträngd ansträngs även klimatet. Dagen jag beskrev ovan belastar min mat klimatet med så där minst 4 kilo koldioxidekvivalenter plus proteintillskottet som bidrar med en oklar mängd, men mycket väl möjligt 1-2 kilo. Alltså totalt 5-6 kilo. Om dagen. Det blir två ton om året. Och eftersom min kropp inte ens behöver så mycket protein så är hälften av det helt i onödan. 1 ton koldioxid om året som är rent slöseri. Per person! (Sverige har drygt 9 miljoner invånare – Do the math!)

Eftersom rätter som makaronipudding, ärtsoppa, pannkakor, fattiga riddare, bruna bönor, rotsaksgratäng, gröt av alla de slag, pastasåser av alla de slag, lasagne, risotto, omelett, matiga sallader och matiga smörgåsar med ett minimum av ansträngning kan göras vegetariska (men inte vegangodkända, eftersom de innehåller mjölk och eller äggprodukter) kan man då tycka att ett smart drag är att man inför en köttfri dag i veckan. Exempelvis köttfri måndag. Listan ovan beskriver 9 olika rätter och fyra olika grupper med rätter, så det finns att välja på tillräckligt för att din kost ska fortsätta vara nog så varierad i alla fall.

Du mår bättre, miljön mår bättre, ekonomin mår bättre (vegetarisk mat är nämligen nästan alltid billigare!) så det borde ju inte vara några problem. Vill man vara lite mer traditionell skippar man fläsket i ärtsoppan och vips kan man fortsätta äta ärtor och pannkakor på torsdagen med gott miljösamvete. Och det har gått bra tidigare. Så sent som 1970 åt vi tre gånger mindre kött än idag.

Inga problem.

Jo, tydligen är det problem. Charkuteriföretagen hävdar med bestämdhet att vi ska fortsätta vräka i oss nitritbehandlad korv som mest består av korngryn, eller äta enorma hamburgare när vi är på språng och enorma flintastekar på grillen istället för grillspett. Jo för vi behöver proteinerna (se ovan hur det var med den saken). Lägg också märke till att mycket liten reklam o.dy. läggs på att vi ska äta mer vilt, fisk eller mer klimatsmart kött. Köttet är basen i vår livsföring och därmed jämnt, ungefär så går argumentationen.

Andra verkar ha tilldelat köttet, speciellt nötköttet, närmast mytologiska proportioner, som när MUF köper in ett hundra cheeseburgare till skolelever som måste äta vegetariskt en enstaka dag. Detta i valfrihetens namn. Valfriheten är naturligtvis rent nonsens, i så fall skulle de väl stå vid närmsta korvmoj med en skolkatalog. Kan man visa att man går på skolan erbjuder de att stå för åtminstone delar av lunchen för de som går dit.

Vad det handlar om är snarare att man tycks tro att bara för att man äter vegetariskt en dag i veckan blir man omedelbart en grönavågen-hippie med obefintlig kontakt med omgivningen. Vilket är lätt överbevisat nonsens. Jag har förresten två veganer i bekantskapskretsen och ingen av dem bits eller har förvandlat mig till hippie. Jag har själv ätit vegetariskt minst en gång i veckan i nästan två år och är fortfarande väldigt ohippig om jag får säga det själv.

En rädsla för det okända som i fallet med MUF som köpte Cheeseburgare närmast kan beskrivas som patetisk eller snudd på sjuklig. Att springa iväg till Donken och köpa Cheeseburgare (som ju är typexempel på skräpmat!!) för halva skolan bara för att det saknas några förskrämda fläsktärningar i ärtsoppan, det är för mig ungefär som om jag skulle skynda iväg till min bror 1 ½ kilometer bort när jag ser en spindel i badrummet. Eller som om jag skulle få nervfladder när jag ser en orm på bild.

En fobi med andra ord.

Så, summan av kardemumman, när MUF köper Cheeseburgare till ett helt kompani eller kommunpolitiker totalt avfärdar idén att maten i skola och äldreomsorg en dag i veckan ska vara ovolaktovegetarisk eller rent av en fiskrätt, då handlar det inte om valfrihet.

Det handlar om veganofobi

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s