Kan inte Svenskt Näringsliv räkna?

Frågan uppkommer när man läser en debattartikel i Dagens Nyheter. Ett av huvudnumren i artikeln är “…bilden av att sänkta skatter dragit undan pengar från den offentliga sektorn är fel.”. Det man omedelbart tänker då är att de inte kan räkna. Om jag betalar in 15 000 spänn i skatt bidrar jag därmed med 15 000 kronor till vård, skola och omsorg (och en del andra verksamheter). Om man sänker skatten med 5 000 kronor blir det 5 000 mindre till dessa verksamheter.

Enkel matematik.

Nja, riktigt så här enkelt är det inte. Till att börja med är det så att om jag köper prylar för dessa 5 000 kronor så bidrar jag med 1 000 kronor i moms. Dessutom behöver butikerna där jag köper varorna personal, och denna personal betalar in inkomstskatt. I bästa fall köper jag någonting tillverkat i Sverige, då blir bidraget ännu större.

De här effekterna är minst sagt betydande och resulterar i att en skattesänkning på 5 000 kronor inte ger större inkomsttapp för det offentliga än kanske hälften så mycket. 2 500 kronor. En avsevärd skillnad. Men fortfarande mindre pengar.

Men det kommer mer: Svenskt Näringsliv visar på i artikeln att resurserna till vård, skola och omsorg faktiskt har ökat både mätt totalt sett och per brukare (varje sjuk kan alltså kosta mer pengar idag) jämfört med början av 2000-talet. Samtidigt som skattetrycket minskat.

Nu undrar vän av ordning hur det här går ihop. Det finns flera förklaringar till det. Här ska också sägas att skattesänkningarna inte enbart genomförts av Alliansregeringen. Socialdemokratiska regeringarna innan införde skattereduktion för pensionsavgiften (vi yngre som betalar en avgift för vår pension behöver inte dessutom betala motsvarande belopp i inkomstskatt), sänkt matmoms (som de första åren inte inkluderade restaurangmat) och avskaffad arvsskatt var tre sådana exempel. Inte minst den sista gjorde det avsevärt enklare med generationsskiften i företag. Detta blev senare ännu enklare när Alliansregeringen tog bort gåvoskatten. Totalt sett har skattesänkningarna varit ungefär lika stora under den Socialdemokratiska eran som under Alliansregeringarna.

Men åter till huvudspåret, hur kan vård, skola och omsorg få mer pengar samtidigt som man sänker skatterna? För det första: Det är fler som betalar skatt. Vi är helt enkelt fler förvärvsarbetande. För det andra: Sverige har haft tillväxt sedan 2000, en högst ansenlig tillväxt, även efter att man har kompenserat för inflationen. För det tredje: Vi som av olika anledningar inte kan betala in någon skatt, alltså arbetslösa, studenter och sjukskrivna, har fått mindre pengar, liksom försvaret, miljöarbetet, kultursektorn och några sektorer till.

Antalet utförsäkrade har ökat drastiskt (återigen: det började innan Alliansregeringen) och dessutom har vi idag större problem med att pengar sprutar åt fel håll. Och här kommer vi till något intressant. “Kvantitet och ekonomiska resurser är inte detsamma som kvalitet.” skriver de i artikeln. Helt rätt. Om jag jämför intrycken jag får av dagens verksamhet jämfört med för tjugo år sedan används idag större andel av anslagen till att finansiera en enorm gökunge i form av administrationen av alla upphandlingarna, mer eller mindre nödvändiga lokalförändringar (om- och tillbyggnader, lokalbyten) jämfört med då.

Det är här mina åsikter skiljer sig avsevärt från Svenskt Näringslivs. 1) En krona kan inte användas på två ställen samtidigt. Hade vi haft samma ekonomiska utveckling men avstått från skattesänkningarna hade vi haft ännu mer pengar till vård, skola och omsorg (ja det är ett teoretiskt resonemang!). Fakta som Svenskt Näringsliv själv vill att vi ska hålla oss till, är att man kan använda en krona antingen till rehabilitering av sjukskrivna eller jobbskatteavdrag. Inte till både och. 2) Konkurrensutsättning i dess nuvarande form, alltså hårt reglerat och mycket administrerade upphandlingar, tar pengar från kärnverksamheterna och bidrar till sämre kvalité, inte tvärt om.

Däremot är det självklart så att bra kvalitetsuppföljning är en nog så viktig del när vi pratar offentlig verksamhet, det handlar om att vi ska ha så bra verksamhet som möjligt för varje skattekrona. Men det är inte så den politiska kartan ser ut, inte helt och hållet. Att hävda att vi på frågan om skatten ska sänkas för 30 miljarder eller inte ska svara att kvalitén är den viktiga är dumheter.

Fast ändå inte helt och hållet. Det finns nämligen, mig veterligen, bara ett parti som ständigt och jämnt, i snart 100 år faktiskt, diskuterar skattenivåer istället för vad vi ska göra för pengarna. Genom att inte rösta på det partiet visar vi att det är kvalitén som är det viktiga. Sedan återstår att få detta partis knähundar att inse att de faktiskt inte måste stå ut med nämnda konservativa parti. Med andra ord: Hur vi ska få centern och folkpartiet att stå på egna ben och komma över sin skräck inför en socioliberal regering (alltså med oss och sossarna). Och hur vi ska få LO att inse skillnaden mellan socialdemokraterna och vänstern.

För övrigt vill jag se en grön regering efter valet nu i höst!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s