Jo bara en liten detalj…

Den borgerliga debattören och före detta moderata riksdagsledamoten Helene Rivière ifrågasätter idag på SvD brännpunkt vår trovärdighet i välfärdsfrågor och vår förmåga att ta hand om statskassan på basis av vårt förslag om en allmän grundförsäkring. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/miljopartiet-lovar-att-forsorja-alla_3317992.svd

Låt mig först klargöra en sak. Moderaterna, som Rivière har representerat i riksdagen, har i stort sett ingen trovärdighet alls när det kommer till sociala trygghetsnätet om man frågar de som har behov av den. Dessutom har detta parti historiskt sett (även om man skärpt sig betydligt under Anders Borg) en benägenhet dränera statskassan genom att sänka skatten utan att sänka utgifterna lika mycket. Så när hon ifrågasätter om vi kan göras ansvariga för statskassan är det frågan om rätt rejäl stenkastning i glashus.

För det andra så menar Rivière att om man samordnar grundförsäkringen i sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkringen (eller A-kassan som det normalt kallas), aktivitetsersättningen man får vid olika typer av praktikjobb eller liknande (exempelvis de av målgruppen hjärtligt avskydda fas-3-jobben), dagpenningen som personer som verkligen har svårt för sig får när de har praktik (vars nivå förresten är rena skämtet) och ekonomiskt bistånd (socialbidrag kallas det fortfarande i folkmun) och lägger alltihop på en myndighet istället för en handfull så ska det kosta miljarders miljarder kronor.

Långt mer än om man sänker inkomstskatten för över 100 miljarder tydligen. Och det ska vara långt mer oansvarigt än att låta hela sin jobbpolitik gå ut på att om skillnaden mellan bidrag och jobb ökar med 1500 spänn per månad kommer folk plötsligt att få energi att söka jobb som flitiga bävrar, dessutom har det, likt kaninen som dyker upp ur trollkarlens hatt, plötsligt dykt upp en massa jobb att söka för dessa arbetslösa som man då förvandlat till flitiga bävrar.

Låt oss nu sätta oss ned och räkna. För vad än Rivière tror om oss så finns det rätt gott om miljöpartister som kan räkna. Bland annat tror jag mig själv om det. Det som skulle hända om förslaget genomförs är att de som idag får så där 5500 kronor i månaden från A-kassan (men skulle få i runda tal 8 500 om de fick socialbidrag istället, den är väl fin) skulle få allt från ett ställe, istället för A-kassa och socialbidrag. Dessutom omfattas de som idag inte omfattas av socialbidrag.

Låt oss vara snälla mot Rivière och räkna med att det är 100 000 personer (jag tror det är högst hälften av det). Vi räknar med att alla dessa personer är ensamstående och bor i hyresrätter som har en hyra på så där 3500 kronor i genomsnitt (vilket innebär att socialbidraget lär landa på cirka 7500 kronor i månaden) vilket är dyrast tänkbara alternativ. Det skulle i så fall innebära en kostnadsökning på 9,6 miljarder kronor om året. Vilket är väldigt mycket mer pengar än vad vi har anslagit i vår budget. Låt mig nu få påpeka två saker.

För det första har jag räknat med worst case. 100 000 personer som står utanför dagens socialförsäkring är galet mycket människor med tanke på att vi är 440 000 öppet arbetslösa i Sverige (det innebär ju att 22 procent av de arbetslösa inte ens skulle få socialbidrag idag!!). Dessutom har jag räknat med alla personer från 15 år och uppåt och bara där bör bra många försvinna om man sätter gränsen vid 18/fullgånget gymnasium.

För det andra. Bör det inte ge ganska kraftiga samordningsvinster att slå samman fem-sex olika bidragsformer till en? Inte minst eftersom det är en fullständig flod av blanketter som inte behöver designas, distribueras, granskas och prövas, vilket spar pengar. Dessutom skulle det vara första gången någonsin som staten tar hem en kostnad istället för att ge kommunerna mer och mer ansvar utan att ge dem mer pengar. Någon alla regeringar konsekvent gjort allt sedan skattereformen 1990. Slutligen så är det en skaplig andel av denna befolkningsgrupp som den vägen slipper stjäla för sitt uppehälle, en inkomstmetod som för det första är olaglig, för det andra ganska dyr för samhället.

Nej, den stora skillnaden mellan RUT, ROT, sänkt arbetsgivaravift för alla unga (jag har alltså inget emot att sänka den om man t.ex. anställer en långtidsarbetslös, i det fallet dock oavsett ålder) och sänkningen av restaurangmomsen (som jag i och för sig stödjer, men inte som jobbskapande åtgärd annat än högst indirekt) och att samordna alla socialförsäkringar under ett tak är att den sista åtgärden faktiskt hjälper de som har det sämst, istället för att klia storföretag och medelklassmedborgare som inte vill veta av hur egocentriskt giriga de faktiskt är på ryggen.

Och att alla dessa åtgärder riskerar Sveriges ekonomi betydligt mindre än vad ofinansierade skattesänkningar, som moderaterna historiskt sätt varit bra på, gör.

Däremot känns det ganska bra att moderaterna och deras sympatisörer lägger så mycket energi på att baktala oss. För det betyder ju att de tar oss på allvar som motståndare. Och det känns bra.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s