Muskelbilen – och dess plats i bilhistorien

Är man en riktig biltok kommer man för eller senare att råka på begreppet muskelbil. Vanligtvis är det då frågan om en amerikansk sådan. Men som vi ska komma till senare så finns det muskelbilar från andra länder också.

När jag under veckan tittade på lite gamla reprisavsnitt av Top Gear (ett TV-program som har en rätt stor plats i mitt liv just nu som ni kanske märkt) framgår att när GM/Chevrolet skulle ge Corvette lite extra knuff gjorde de på ett väldigt Amerikanskt sätt – de gjorde motorn större. Då ska man veta att motorn i den vanliga Corvetten är ganska stor (6,162 liter för att vara noga). Och faktiskt skapligt vältrimmad också med 70,3 hk/l och 93,3 Nm/l. Vilket är riktigt bra jobbat med en motor som strängt taget saknar fyra cylindrar om man tittar på motorstorleken. Så utgångsläget är rätt bra när de nu sätter i en 7 liter stor motor istället. Fortfarande en V8 dock.

En motor man lyckas trimma ännu bättre dessutom!! Att få ut 73 hk/l och 91,3 Nm/l ur en motor där varje cylinder är på 876 kubik är riktigt bra jobbat, även jämförbart med europeiska motorer. Åtminstone jämfört med andra standardmotorer. Jämför man med t.ex. en Ferrari ser det förstås annorlunda ut.

Men det gör prislappen också!!

Det är här muskelbilen har sin plats i bilhistorien. På samma sätt som Bag-in-box-vinerna gör det möjligt för en person att bjuda hem 15 personer och ge dem ett glas vin var till maten utan att bli ruinerad så handlar muskelbilarna om att ge vanliga människor möjlighet att köpa en motorstark bil. Vilket är anledningen till att bilar som Chevrolet Corvette eller Ford Mustang är byggda som de är med motorer som gjorts kraftfulla med enkla medel och med chassin och karosser som inte når några högre höjder. Det handlar om prestanda per krona helt enkelt.

Det finns förstås ett annat sätt att åstadkomma ordentliga prestanda: Man överladdar motorn. Något amerikanarna inte är särskilt förtjusta i, möjligen beroende på det dovare motorljudet, möjligen av någon annan för mig oklar anledning. Annars blir ju siffrorna ganska övertygande om man tittar på vad en turbo skulle kunna uträtta med Corvette-motorn (510 hästkrafter och massiva 740 Nm borde inte vara någon omöjlighet).

Men det finns det andra länder som gillar.

Den enkla anledningen till att bilar som Volvo 240 Turbo eller Saab 900 Turbo på sin tid blev så populära tror jag handlar om att de helt enkelt var svenska muskelbilar. Bilar som i grunden var den Volvo eller Saab som man var van vid (i fallet med Volvo kunde man ju till och med köpa en Volvo 245 Turbo) men istället för att ha runt 100 hästkrafter kunde man få runt 150 hästkrafter ur motorn för ett relativt rimligt pristillägg. Väghållningen på Volvon var lika usel, innerutrymmena på Saab 900 lika usla, utseendet fortfarande lika långt från en Ferrari. Men det innebar mycket prestanda för en rimlig prislapp.

Och det är där muskelbilarna har sin plats. När jag nu kommit så långt måste jag få lov att säga att den värsta antagonismen från min sida gått över. Jag börjar förstå dem.

Med detta också sagt: Om någon fnyser åt att jag, om jag var stadd vid kassa och behövde en bil, mer än gärna skulle lägga händerna på säga en Saab 9-3 med starkaste fyrcylindriga motorn med motiveringen “en Audi RS4 är mycket snabbare” så är det enkla svaret: Japp, det är den, men Saaben kostar hälften så mycket vilket är en del av poängen!

För övrigt vill jag se en grön regering i höst.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s