Den brutala sanningen

Den tyska biltillverkaren Weissmann har gått i konkurs, inga nya ägare har hittats och nu har fabriken stängt och de sista personerna gått hem. Sista bokslutet är skrivet. En drygt 20 år gammal historia har satt punkt. Självklart tråkigt för de 125 anställda men jag måste faktiskt erkänna att jag har svårt att känna någon större sorg.

Den brutala sanningen är nämligen att de båda bröderna Weissmann strängt taget gjorde så många fel att det är helt otroligt att fabriken fått hålla på så länge som den gjorde.

Weissmann tillverkade nämligen små öppna sportbilar typ Morgan Plus 8, Lotus Elise, BMW z4, Mazda MX-5, Toyota MR2 med flera. Det som skilde Weissmann från dessa, bortsett ifrån att det var en liten tillverkare, var att Weissmann var oerhört motorstarka och hade ram i aluminium och stål och kaross i kolfiber, istället för träram och aluminiumkaross som på Morgan. Eller plåt rakt igenom som de övriga bilarna.

Bilarna vägde som en större småbil (1,1 till 1,4 ton) och hade mellan 340 och 550 hästkrafter. Lyckligtvis för förarens nerver var den starkare motorn på den tyngre bilen, men 388 hästkrafter per ton är mycket. Bilen jag övningskörde privat med hade 60, bilen jag körde upp med hade 77, en modern Volvokombi (som är en större och dyrare bil – mer motorstark) har drygt 100. Det här innebär att det krävde/kräver sin man eller kvinna att kunna kontrollera en Weissmann. En fullgasacceleration vid fel tillfälle kan verkligen bli ödestiger. Dessutom kräver det förstås sin plånbok. Weissmanns bilar kostade mellan
£60 000 och €189 500 enligt engelska Wikipedia. Om vi ska komma runt egenheten med att priserna är angivna i olika valutor och lite sådant smått och gott och räkna om i svenska pengar så blir det mellan 650 000 och 1 650 000 kronor. Plus då alla kostnader som blir resultatet eftersom det blir svårt att serva bilen bland annat på grund av svårigheten med att få tag på reservdelar (även om motorn var en BMW-motor, så den delen funkade).

Summa sumarum: Weissmann var en bil för oerhört rika människor som ville ha en bil med klassisk design att finköra med någon gång ibland. Roadstern hade buskort fjädringsväg och däck med lååg profil, trottoarkanter lär inte bli roliga i den bilen.

Och sådana finns det inte så många. Och de som finns finner ingen anledning att inte köpa en Morgan. Speciellt inte under en finanskris.

Efter att ha sålt ungefär 1700 bilar under 20 år tog kundkretsen slut.

Den brutala sanningen: Nästa gång någon rik snubbe som drömmer om att starta en bilfabrik startar en och lanserar en liten tvåsittsig sportbil har jag ett tips till landets motorjournalister: Hitta något finkänsligt sätt att förklara för dem att kvoten är fylld.

Ni måste komma på något nytt nu. I synnerhet med tanke på bilar som Mazda MX-5 eller Morgan Aero 8. Den sista fyller dessutom kvoten för en minst sagt kostsam bil utan modern komfortutrustning som elfönsterhissar!

Tyvärr är risken stor att motorjournalisterna blir så till sig i trasorna över ytterligare en sportbil att köra att de glömmer hur verkligheten ser ut. Utanför tidningsredaktionen. Att medelinkomsten i Sverige till exempel ligger ungefär 10 000 kronor i månaden under vad en journalist tjänar. Och att det finns åtskilliga som lägger pengar på annat än bilen.

Det är den brutala sanningen även rika biltokar (till skillnad från den tämligen fattige biltoken som skriver detta) måste förhålla sig till. Helst innan man startar ett bilmärke, för det blir jobbigt att inse det efter 25 år…

För övrigt vill jag se en grön regering i höst.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s