Inget nytt under solen

Om man slår upp ordet “järnridå”, eller ännu hellre “Järnridån” (i bestämd form) får man reda på att det som avses var den hårt bevakade gränsen mellan gamla östblocket, alltså länder med en marxistleninistisk diktatur (populärt kallat kommunism), vanligtvis till öster, och länder kapitalistiska/marknadsekonomisk demokrati i väster. Anledningen till att gränsen var så hårt bevakad var många gånger inte så mycket att hindra personer från västländer att resa in, desto mera att hindra västerländska varor från att komma in och inte minst intellektuella från att komma ut.

Denna mur försvann i och med att kommunistblocket kollapsade för 25 år sedan.

Så nu har vi ingen järnridå längre.

Trodde ni ja!

Jag var igår och lyssnade på Maria Ferm och Lotta Hedström, som någon förnuftig person (inte jag) inom miljöpartiet Norrtälje bjudit in. Det inte minst Maria Ferm berättade fick mig att vilja be Gud om både styrka för egen del (för att inte storkna), be Honom att hjälpa de arma stackare som blir drabbade och att Han må finna ett sätt för vanlig hederlig medmänsklighet, humanism och inte minst lite hederligt sunt förnuft att finna vägen in i migrationsdebatten.

En av de punkter som blev tydligast under detta möte var just detta med järnridån. Och en sak till. Man flyr inte tillnågonting, man flyr från någonting. Det här är en nog så viktig skillnad.

Man flyr för att man är tvungen.

Så vad blir resultatet av att EU bestämt centralt att beviljar inte visum exempelvis för homo-, bi- eller transpersoner från Uganda, Iran eller Saudiarabien? Man beviljar inte visum för kristna personer i Syrien (asyrier), Iran eller Israel, där dessa minoriteter är förföljda. Jo för då finns det risk att de kommer att vilja stanna. Jag skojar inte, det är det uttrycket man använder. När folk är bokstavligt talat livrädda och bokstavligt talat flyr för sina liv, då nekar man dem visum eftersom det finns risk för att de kommer att vilja stanna där de inte behöver frukta för sina liv.

Jo folk flyr naturligtvis ändå. Så långt de kan. De vill bara bort. Irak, Jordan, Libanon och Turkiet får ta de hårdaste smällarna av konflikten i Syrien. Inte minst Libanon och Irak. Där bildas snabbt gigantiska flyktingläger där man hyser in flyktingarna i en slags primitiva friggebodar, kontainrar helt enkelt. En fullständigt jungfruelig rekryteringsbas för gerillagrupper som vill fortsätta slås om makten i Irak eller hemma i Syrien (ur flyktingarnas synpunkt hemma). Det var de här flyktinglägren som bildades i Kongo-Kinshasa ihop med konflikten i Rwanda och gav grogrund till den blodigaste konflikten i modern tid, näst efter andra världskriget.

De som har pengar vill ännu längre bort. Och de behöver komma längre bort, spridas för att man inte ska skapa rekrykteringsbaser för olika miliser och även ur andra humanitära synpunkter. Begreppet vidareflyttning är här viktigt, nytt ord för mig.

Men något visum får det inte – det finns ju risk för att de vill stanna där de inte behöver frukta för sina liv.

Människor vill ännu längre bort, bort från t.ex. Syrien eller Uganda, bort från rädslan. Men de går inte den formella vägen.

Då återstår den illegala vägen. Trafiken av människor som betalat människosmugglare enorma pengar för att komma bort från krig och elände är strid över medelhavet. En av sex omkommer på vägen. Vi pratar hundratals människor i veckan.

Kustbevakningen från Italien eller Grekland “välkomnar” dem inte sällan med beskjutning. Gummikulor förvisso, men skillnaden är mindre än man skulle kunna tro. Bulgarien håller på att bygga en ny berlinmur. Fast inte för att hålla kvar den inhemska befolkningen, utan för att hindra Syrianer från att komma in i EU.

Att en av sex flyktingar som flyr över medelhavet omkommer på resan bland annat eftersom man inte tar upp dem utan motar tillbaka dem vet man om men struntar i enligt principen “lite spill får man räkna med”. Italien hade ett samarbetsavtal med Libyen (Ghaddafiregimen, så avtalet är inte aktivt idag) där man betalade Libyen för att köra ut folk i öknen och släppa dem till ett ovisst öde så Italien slapp bry sig.

Grekland har ett så uselt sätt att hantera sina flyktingar att man numera inom EU bestämt att även om man enligt gällande regelverk egentligen ska skicka tillbaka folk som åkt genom Grekland dit så gör man det inte. Italien är inte stort bättre. Flyktinglägren här håller en standard som får mig att tänka namn som Auschwitz-Birkenau och liknande. Fast utan gaskamrar, Gud ske tack och lov!

I Sverige “välkomnar” vi flyktingarna genom att klumpa ihop dem i storstadsghetton som Rinkeby, Tensta, Rosengård med flera. De får en termin svenskundervisning och i bästa fall lite bonus på socialbidraget om de varit duktiga. Har de en akademisk examen kröker många gånger inte svenska myndigheter många fingrar för att hjälpa dem att börja jobba inom sitt yrke och förtjäna sitt uppehälle. Bättre att bara ge dem lite bidrag. Eller?

Har en bekant med sambo från Uganda där AF avslutade en kurs som redan var påbörjad som kunde ha gett henne möjlighet att börja jobba tidigare (hon är ungefär socionom) eftersom de inte ansåg sig ha råd.

Det läggs mer pengar inom EU på att hindra folk, framförallt flyktingar (affärsresenärer har man inget emot), från att ta sig in än det läggs på flyktingmottagande och bistånd.

Det är den här politiken som Sverigedemokraterna kallar för den öppna och oansvariga massinvandringen.

När jag drog den kopplingen under föredraget igår ville jag bara kräkas. På Sverigedemokraternas retorik förstås.

Så nog 17 vill jag se en grön regering i höst! Och mer grönt i EU-parlamentet efter söndagens val.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s