Reflektion 2

Dags att fortsätta reflektera. Dags att berätta mer om kursen som gett mig nya perspektiv.

Det är klart jag någon gång funderat över hur saker och ting blivit om jag kommit i kontakt med denna kurs redan när jag blev arbetslös för 1 ½ år sedan. Mycket hade nog blivit annorlunda. Men eftersom jag inte kan backa klockan är det nog lika bra att lämna den tanken bakom sig.

Liksom mina två senaste anställningar, där den första av dem gav mig mycket, även om den kanske inte avslutats riktigt på det sätt jag önskat, vilket helt ärligt även gäller anställningen efter det. Tänker göra vad jag kan för att ändra på den trenden! Dessa båda anställningar har hur som helst lärt mig något. Ganska mycket faktiskt. Ytterligare en anledning att inte fundera på vad som hänt om man kunnat backa tiden.

Och det är här den absolut största tanken som slagit mig på senare tid kommer in i bilden. Hur oerhört mycket som hänt mig sedan jag jobbade som lärare 2008, hur de senaste 1 ½ åren faktiskt har gett mig något. Betydligt mindre och framförallt helt andra saker än vad de gjort i den bästa av världar, men ändå helt klart något.

När man tänker igenom saker och ting så är det uppenbart att det som ger oss mest är absolut inte när livet går sin gilla gång, allt flyter på helt enligt plan, utan de tillfällen när livet tar tag i en och ruskar om en. Ordentligt.

Det som inte dödar det härdar

Det har jag hävdat länge, men jag har blivit betydligt säkrare på den saken. Sedan kommer en reflektion till.

Att titta på hur människor samverkar, eller låter bli att göra det (gruppdynamik på akademisk svenska), är att titta på hur ett plus ett mycket väl kan bli minus två. Eller plus fem.

Det stora som hänt under de senaste veckorna handlar i mitt fall inte om valrörelsen. Det handlar inte om valresultatet. Det handlar om människorna jag träffat. Under det senaste halvåret har jag kommit i kontakt med tre människor som alla tre har bidragit till att förflytta mig från att vara mycket stukad till lite stukad och snart förhoppningsvis helt rak, för att låna en formulering från en av de som kommit in de senaste veckorna.

Och det som hänt de senaste veckorna har gjort klart för mig att det som verkligen utvecklar oss som människor är inte när saker och ting smyger sig på och långsamt för in någonting i vårt liv. Det är när något eller mycket troligt någon kommer in i vårt liv, tar tag i oss och får oss att fara runt som i en karusell ett tag innan saker och ting lugnar ned sig och man inser att det var nog ett kaleidoskåp man hamnat i, för det är väldigt mycket som plötsligt bytt plats.

Och när man då tittar vart allt hamnat efter omruskningen som man inser och upptäcker de där sakerna som smugit sig på och förändrat de också. Utan att man märkt det.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s