Lyxproblem

Låt mig börja med att göra ett fullständigt otroligt konstaterande. Jag har varit arbetslös i ungefär 1 ½ år. Och utan någon form av sysselsättning/pysselsättning nästan hela tiden. Alltså praktik eller liknande. Jag jobbade i tre veckor ihop med jul.

Sedan tränade jag rätt mycket i början och cyklade en del i somras som jag gissar har framgått.

Men förutom det har jag faktiskt varit en jäkel på hjärndöda tidsfördriv. Och så har jag varit en jäkel på att få ångest för att jag ägnar mig åt dessa hjärndöda aktiviteter istället för att till exempel ta hand om lägenheten lika mycket som jag borde.

Nej, ni behöver inte tycka synd om mig. Ja, ni får tycka mitt beteende är lite smått tragiskt, för det tycker jag själv.

Det här är egentligen inte frågan om lyxproblem. Det handlar om hur det blir när ett liv hamnar i letargi.

Det är när man tar sig upp ur letargin som lyxproblemen tickar in.

När man fått ordning på allting, gjort det man behövde göra den dagen, sätter sig ned på en stol och inser att man faktiskt inte kommer på någonting att göra. Allt man behövt göra under dagen är gjort. Innan fem på eftermiddagen.

Detta går dock att vända på. Istället för att se det som ett problem att man nästan riskerar att bli uttråkad.

Kan det då inte vara läge att ge sig själv en Egoboost och sätta sig ned och smaka på känslan att man faktiskt gjort allt som skulle göras och i god tid?

Jag är böjd att tro att det är den bästa lösningen.

Plus att det dök upp en sak att göra, som jag då kan ta tag i på en gång!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s