Några bra minifordon!

Jag har nu i en serie blogginlägg skrivit om det faktum att mopedbilen, alltså en fyrhjulig moped med kaross, är Europas sämsta biltyp och att denna biltyp ingalunda är ensam om det, även den franska föregångaren Voiturret, helt enkelt blev dålig av den enkla anledningen att man gav sig blanka den på att de skulle gå att köra utan körkort.

Detsamma gäller alltså den engelska Reliant Robin som gjordes för att arbetarklass-männen skulle kunna köra den på MC-körkort (som vid den här tidpunkten var lika lätt att ta som dagens körkort för EU-moppe). Just Reliant Robin är också intressant att jämföra med eftersom den nämligen var svindyr sett till vad man fick, hade obefintlig krocksäkerhet, obefintliga köregenskaper och obefintliga prestanda (de första årsmodellerna nådde inte ens upp till maximala hastigheten den hade tillstånd att köras i).

Nu tänkte jag dock fortsätta med den positiva sidan av saken. Redan i förra blogginlägget om dessa saker tog jag upp den Seat Ibiza MkII som blev pappas enda egenfinansierade nybilsköp i hans liv, och som var bilen jag tog körkort i. Bilen ifråga var inte dålig på något sätt, men inte heller riktigt så bra att den förtjänar något större omnämnande i denna text. Även den Skoda Fabia MkI som är den bil jag vanligtvis kör idag, som tillhör min mamma, är dålig, men återigen inte så revolutionerande att den förtjänar någon vidare plats här.

Det gör däremot Reliant Robins närmsta konkurrent som till lika är den bil Mr Bean själv kör (som jag nämnde i det tidigare inlägget gör tidiga MrBeanavsnitt löje av Reliant Robins).

Mini Cooper. Eller “hundkojan” som den kallades i folkmun.

Kanske den mest framgångsrika minibilen i Europas historia, bilen som tillverkades i 40 år och som sedan ersattes av en modern upplaga som också den gjort succé, denna gång som den första minibil som absolut inte sålde på lågt pris (billig är nämligen inte den moderna upplagan, det var däremot den första). Mini Cooper var också den första bilen någonsin, eller en av de första, med hjulen verkligen längst ut i hörnen. En av de första bilarna (tillsammans med bland annat Saab 92) med tvärställd motor och framhjulsdrift. Det var också en bil som utnyttjade fysikens lagar till sin fördel.

Den tillsammans med den ursprungliga Fiat 500 (som förresten också fått en påkostad modern efterföljare) drog nämligen nytta av lite elementär fysik. Eftersom små bilar är lätta, delvis beroende på bristen på komfortutrustning och i äldre dagar krocksäkerhet, innebär det att hjulupphängningarna får ett enkelt jobb. Om man alltså förser en liten bil med samma hjulupphängning som en (enklare) stor bil kommer den att gå som 17 i kurvorna. Lägg då märke till att vi pratar om en bil som väger 800-1000 kilo i “torrvikt”, långt över de <350 en mopedbil måste väga men betydligt mindre än en Volvokombi som idag väger långt över 1500.

Vilket var precis det Mini Cooper gjorde! Gick som 17 i kurvorna alltså.

Det håller än i denna dag. Om man t.ex. tittar på vilken hastighet bilarna klarar det numera berömda älgtestet så är det en generell trend att små bilar klarar högre hastighet.

Många brukar hävda att större bilar känns säkrare att köra, men faktum är att om vi pratar aktiv säkerhet (förmåga att rädda dig undan olyckan) är småbilarna faktiskt säkrare. Och om man registrerar bilen som den bil den är och kräver körkort av föraren är krocksäkerheten idag fullt acceptabel. Mini Cooper kan också sägas vara ursprunget till de småbilar som finns och funnits i min familj.

Så, förutom Mini Cooper, Fiat 500 och även Smart Forfour, bilar man klär på sig mera än sätter sig i, så tight och intuitiv är förarmiljön, vill jag här ta upp ett annat minifordon, vanligtvis med tre eller fyra hjul, som också förtjänar att nämnas i positiva termer.

Permobilen. Elmotorn dessa nästan undantagsvis är försedda med gör starterna smidiga och gör att de har en otrolig motorbroms. Det gör att de med fördel kan förses med dödmansgrepp, alltså en funktion som tvärstannar bilen om föraren skulle tuppa av eller liknande. Den låga hastigheten fordonen framförs med (upp till 20 km/h) och det faktum att de inte förses med någon kaross som ger fordonet en falsk trygghet gör dem bra mycket säkrare än mopedbilen.

Så ni som idag tillverkar mopedbilar: Sätt kaross på permobilen, så att det blir typ en golfbil, och låt de som vill köpa en sådan, inte minst äldre som inte längre bör eller kan köra bil, så har ni mitt godkännande. Även de som inte får en som alternativ till färdtjänst på skattebetalarnas bekostnad alltså.

Inte minst eftersom dessa fordon bidrar till att ge personer som annars skulle vara inlåsta i sina lägenheter (inte fysiskt inlåsta, men i praktiken inlåsta) enorma möjligheter att röra sig ute i samhället! Och regnskydd och värme i säte och handtag skulle göra att de inte bara kan göra det vackra vår och sommardagar utan året runt med god komfort!

Mopedbilen är kanske europas sämsta fordonstyp. En fortsatt utveckling av permobilen skulle däremot utan minsta tvekan kunna bli Europas bästa fordonstyp!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s