Bistånd och katastrofhjälp–för vems skull?

Man kan tycka svaret på den frågan är självklar, men ibland undrar jag om det verkligen är så självklart. Låt mig börja med ett SMS jag fick från min mobiltelefonoperatör i veckan. Eftersom mobiltelefonoperatören är varken ensam eller värst om den här typen av meddelanden just nu, och SMS:et dessutom inte är enbart negativt, har jag anonymiserat det.

Hej
Vi på XXX vill uppmärksamma dig på att vår samarbetspartner XXX just nu arbetar för att hjälpa flyktingarna runt Medelhavet med sjukvård, mat, vatten och familjeåterförening.
Vill du hjälpa till?
Sms:a “AKUT SMS” till XXXXX så skänker du 50 kr till Röda Korsets arbete för människor på flykt.
Hälsningar XXX”

Det här låter ju väldigt behjärtansvärt och de som nu är på flykt behöver all hjälp de kan få. Men min fråga blir då, varför är det så tyst innan det går över styr? Och när situationen är bara normalt eländig, inte fullständigt under all kritik som nu?

Faktum är ju nämligen att vi är inte klara med hjälpen till Syrien förrän kriget är slut, infrastrukturen där nere fungerar, alla har vettiga bostäder och slipper bo i tält mitt i svinkalla vintern och åtminstone analfabetismen och barnadödligheten är nere på nivåer jämförbart med vår egen och Syriens invånare har tillgång till rent vatten. De behöver inte ha nått upp till vårt BNP eller liknande, behöver inte ha materiell rikedom i vår klass, men åtminstone dessa humanitära siffror ska vara i klass med våra. DÅ är vi klara. Inte förr. Det räcker inte med att ge alla varsin filt så är det lugnt där nere.

En tanke en partikamrat till mig då väckte i mitt huvud är. Är det verkligen billigare att (medverka till) att hjälpa t.ex. Syrien med allt detta än att hjälpa den lilla procent av Syriens flyktingar som kommer hit? Till fungerande infrastruktur, till en bostadsmarknad som sett bättre dagar men till och med svenska baracker är ju för Guds skull bättre än tält!! Sjukvården fungerar på det stora hela riktigt bra och man slipper riskera att bli skjuten när man ligger och sover.

Är det då billigare att ordna med vattenkällor, reningsverk, vägar, telefonsystem, sjukhus, kollektivtrafik, äldrevård, polisväsende, bostäder och offentlig administration i Syrien för lika många som kommer hit?

Min partikamrat, som varit i olika företagsledningar ungefär lika länge som jag är gammal (jag är 32 år) om inte längre tror inte det. Och på den punkten litar jag på hans mattekunskaper.

Så hjälper vi Syrianerna för Syrianernas skull – eller för att vi ska framstå i bättre dager inför varandra?? Med tanke på att vi som nation aldrig tycks ha som mål att de ska ha det hälsomässigt lika bra som vi…

Och att vi möter dem som kommer hit med en god portion fördomar och misstänksamhet över deras avsikter. Inte frågan om vad de vill hjälpa till med när de är här.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s