Det beror på

Det måste vara svenskans mest svårhanterliga ord. Det finns två andra varianter på samma ord som orsakar minst lika stora svårigheter: Det varierar och det är olika.

Och en av anledningarna till att det är så svårt det är den intellektuella inavel jag beskrev i förra blogginlägget. Om man försökt få till ett samhälle där alla är precis likadana, beter sig likadant, lever likadant, bor likadant, för alla de som då klarar det så behöver de aldrig tänka. De behöver aldrig slås av tanken att man kanske måste parera för att andra inte tycker likadant, inte känner likadant, inte visar känslor på samma sätt, inte har samma behov på något annat sätt.

Problemet är att det stämmer inte. För vi är olika och inbillar vi oss något annat så kommer vi bara att trampa någon eller några, troligen det senare, på tårna. Om ni tänker efter så var det rätt många som platsar i alla de inte-grupper jag hade med på slutet i förra blogginlägget.

Dessutom har jag lärt mig de senaste åren att hjärnan är som resten av kroppen. Mår bra av träning. Om man alltså inte behöver tänka på så där 30 år så blir man faktiskt rätt dum i huvudet rätt snart. Det är naturligtvis lite brutalt formulerat, men det är så. Intellektet tacklar av på precis samma sätt som att man blir både klen och får taskig kondis om någonting hindrar dig från fysisk aktivitet ett bra tag, som att man blir sängliggande av sjukdom t.ex. Så invånarna i vårt hårt normaliserade samhälle som jag beskrev i förra blogginlägget kommer alltså inte att må särskilt bra.

Sedan kommer ett till argument som är lite mer personligt och lite mer åt det emotionella hållet. Vi svenskar har bedrivit handel längre än vad vi varit svenskar. En av de saker som förundrade arkeologerna när man grävde ut Birka var omfattande fynd som tydde på omfattande handel, och inte bara med Ålänningar och Finländare utan betydligt mer exotiska platser. Sett ur den synvinkeln är det inte så konstigt att svenskar under modern tid blivit kända som goda diplomater.

Så vad är det egentligen, alltså egentligen, som säger att det är en särskilt bra idé att vi ska sitta som robotar med enahanda arbetsuppgifter på en fabrik och aldrig blicka ut på världen utanför?? En närmare granskning visar dessutom att det gäller noga räknat resten av jordens befolkning också

Det känns som att någon missat något här. Vi kan väl liksom nöja oss med vår del av uppgifterna!

Kan det inte vara så att det vore en god sak att öppna dörrarna. Resa ut utanför staden där man växt upp. Kanske träffa någon trevlig person från en annan ort att leva tillsammans med (lägg märke till att jag inte säger något om kön, jag säger inte ens att det måste vara en sexuell kontakt!), välj vänner själv och låt våra grannar göra detsamma. Om du ledsnar på fabriken och bestämmer dig för att försörja dig på smärre hantverkstjänster, att visa din hemstad för personer som kommer på besök, starta ett fik eller hundra andra saker – bara gör det! Öppna ditt hjärta för alla möjligheter som faktiskt finns.

Om det flyttar in någon i huset eller lägenheten bredvid som inte bara är från en annan ort utan även från ett annat land – snacka inte skit med dem, bjud in dem, lyssna på deras syn på världen samtidigt som du låter dem fråga och förklarar hur saker funkar här. Du lär dig mer om främmande kulturer den vägen än via charterresor á la sällskapsresan, det törs jag lova utan att varit med på någon av de senare. Öppna ditt hjärta för alla upplevelser som folk kan ge dig. Det största jag varit med om i den vägen är ett Kongolesiskt bröllop. Vilket jag faktiskt kunde uppleva utan att behöva åka dit. Det var en händelserik eftermiddag, kväll och natt kan jag lova!

Och inte minst viktigt: För hundra år sedan flydde många svenskar från fattigdomen hemma i Sverige till USA. I dag är det inte fullt lika många, men ändå bra många, som istället flyttar hit när de vill skapa en bättre framtid för sina barn än i sitt hemland. Är inte det bland det bästa betyg det moderna Sverige kan få??

Så öppna då ditt hjärta för de fina berömmet, sitt inte där och gnäll över att folk uppenbarligen gillar ditt fosterland!! Och om du som läser detta inte är svensk, jag ber om ursäkt för vår negativa attityd…

Jag börjar undra om det inte var hela det här som så sakteliga började gå upp för Fredrik Reinfeldt när han bad oss öppna våra hjärtan. I så fall måste jag säga att karln har en poäng. En stor.

Det stora problemet i det här sammanhanget, är de som tror att “idyllen”, som alltså vid närmare eftertanke och om man tittar närmare inte var så idyllisk, kommer tillbaka bara Sverigedemokraterna åker ur riksdagen och våra lokala parlament.

Det är helt fel. Det jag beskrev i förra blogginlägget var den mylla som gav Sverigedemokraterna näring att växa till ett av Sveriges större partier. Den inskränkta enfalden och drömmen om att behålla den, så man slipper tänka. Slipper utvecklas, slipper mogna som personer.

Om vi med öppna och välkomnande hjärtan däremot tar emot varje möjlighet till utveckling, för Sverige, för oss själva, då kommer Sverige att bli ett än mer fantastiskt land med en rik och varierad flora människor som lever där. Ett land som tillåter folk att vara olika. Ett land där skillnader berikar, inte baktalas. Och då menar jag inte bara att man kommer från olika länder, utan också att vi svenskar tillåts vara olika.

Det är de Sverige jag vill leva och dö i.

Inte en samling inskränkta bruksorter. Sedan betyder det faktiskt inte mycket för mig om vårdcentralen är offentligt eller privat driven, eller om de båda syskon som har hand om den lokala rörmokarfirman är fackanslutna eller ej. Det är inte det som är det viktiga för mig. Finns det en större arbetsplats på orten bör den däremot ha kontakt med facket.

Det viktiga är att vi tillåts vara olika. Att vi lämnar den där enfalden jag beskrev i förra blogginlägget på historiens komposthög där den får multna. Vi är värda något bättre, än att själva mögla ihop i likadana förortsvillor…

En ort där man många gånger kan svara “Det beror på” utan att bli betraktad som idiot när det faktiskt många gånger är det de gör…

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det beror på

  1. Ping: När ska friheten begränsas | Min återupplivade blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s